ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Blir bloggångesten 2009 års stora folksjukdom?

Nabila Abdul Fattah · 19 Nov 2008
Uppdaterad 15 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Jag trodde aldrig att jag skulle hamna där. När folk pratade om bloggångest så skrattade jag bara och önskade att folk skulle skaffa sig ett liv eller större problem att tänka på.Jag gjorde några försök med diverse bloggar men lika intensivt som de startades så stängdes dom ner igen efter ett tag. För att jag orkade inte. Nu när jag är på min tredje, och förhoppningsvis sista blogg så har jag helt plötsligt fått mer ångest än någonsin.

Jag mår faktiskt lite dåligt om jag inte skrivit på över två dagar. Nästan alla saker som händer i mitt liv tänker jag ”detta måste upp på bloggen!”. Min hjärna vill inte vila ifrån bloggtänkandet och jag nästan njuter av att se att antalet läsare ständigt går uppåt.

I början skrev jag för ett syfte. T ex så startade jag en blogg när jag skulle ner och jobba i Libanon…mest för att mina släktingar och vänner skulle veta vad jag gjorde. Men när den resan var över var också bloggen det. Annars så skrev jag för att hålla mina vänner uppdaterade i vad som händer i mitt liv eftersom jag sällan hinner träffa dem då mitt hektiska 80-talistliv ser ut som det gör. Vi har ju siktat på att vara på alla ställen på en och samma gång och det slår ju lite mot relationerna i ens liv. Så istället för verkliga kontakter så hålls en relation vid liv genom bloggen.

I min nuvarande blogg skriver jag mest om allt och ingenting…och det känns skönt men samtidigt jobbigt. Det känns som att jag har nåt slags ansvar att fylla mina läsares skärmar med allt ifrån hjärndöda saker till politiska åsikter. Samtidigt som jag uppdaterar min läsarskara om vad som händer i mitt liv känns det också lite som en dagbok.

Det som då blir skönare med bloggen än exempelvis kolumner är ju att man kan skriva hur kort eller långt man vill, lägga in lite bilder och vara allmänt odräglig om man så känner för det.

Jag har kollat runt på lite andra människors bloggar och det är väldigt många som skriver just om den här bloggångesten. De som inte skriver bloggar tänker väl nu att det bara är att sluta om det är så himla jobbigt. Och ja, egentligen så är det ju så. Men det finns alltid ett sug tillbaka.

En dragningskraft att få skriva nåt, uttrycka nåt som någon annan kommer att läsa. Ett behov av att skriva saker som antagligen ingen bryr sig om att läsa men det måste ändå ut i internetspace för att man som människa ska få känna sig viktig. Ett I-landsproblem som heter duga! Kanske är det så att bloggångesten blir 2009 års stora folksjukdom? + Halal-TV. Att tre unga, beslöjade tjejer kan provocera så himla mycket är så roligt och samtidigt så sorgligt att se.

– Att jag trodde att Sverige var öppnare än så.

klar

Artikellänk är kopierad

Nabila Abdul Fattah
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro