ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Bryt tystnaden om fattigsverige

Alexa · 18 Okt 2012
Uppdaterad 18 Okt 2012
Bryt tystnaden om fattigsverige

Bryt tystnaden om fattigsverige


klar

Artikellänk är kopierad

Jag växte upp med en ensamstående trebarnsmorsa i Sveriges fattigaste förort. En heroisk mor som jobbade på dagis på dagarna och städade på kvällarna. En mamma som kokade soppa på en spik och fyllde frysen med extraprismat. Jag växte upp i en trångbodd tillvaro utan skidor på sportloven, utan lantställen, utan semesterresor, utan böcker i bokhyllan, utan bio- och teater- och restaurangbesök. 

I knapphetens kultur fick vi lära oss att dela skor och kläder, att spara en bit bröd till morgondagen som sannolikt skulle bli svårare än gårdagen. Och det var just den rädslan för morgondagen som är fattigdomens främsta förbannelse. Den kroniska rädslan. Fruktan för framtiden.

I en tid när de allra fattigaste blir fattigare och de rika rikare bör vi bryta tystnaden om den växande ojämlikheten. Trots att den inte riktigt rimmar rätt med myten om det klasslösa Sverige. Och det här är inget nytt nys utan en realitet som flera organisationer slagit larm om de senaste åren. En realitet där utförsäkrade tvingas välja mellan livsnödvändiga mediciner och mjölk till barnen. 

Enligt en OECD rapport är Sverige ett av de länder där inkomstskillnaderna ökat mest sen 80-talet. Enligt Unicefs rapport om barnfattigdom ligger Sverige illa till när man mäter hur djupt barn tillåts falla under fattigdomsgränsen. Bland 35 rika länder hamnar Sverige först på 22:a plats efter länder som Polen, Grekland, Estland. Enligt Rädda Barnen har barnfattigdomen ökat.

Häromkvällen ledde jag ett samtal om fattigdom på Dramaten som snart sänds i Sveriges Radio P1. Via twitter bjöd jag in allmänheten till nationalscenen. Då hörde många av sig. Thomas var en av dem. Han ville komma men hade inte råd med en färdbiljett från Kallhäll till Östermalm. Han tillhör inte de grupper som förekommer flitigt i fattigdomsdebatten. Han är en svensk medelålders man som i desperation skriver till mig:

”Jag undrar vad folk egentligen ser som fattigdom i Sverige. Själv har jag varit fattig i 24 år och det blir bara värre. Nu står jag inför hemlöshet utan någon inkomst alls. Jag söker jobb som jag inte får och därför kan jag inte betala hyran och kommer bli vräkt från mitt andrahandskontrakt. Jag har mat i frysen idag men den sinar så snart står jag där, utan pengar, utan vänner, utan bostad, utan släkt. Det enda valet för mig blir att bli kriminell eller ta livet av mig. D enna typ av fattigdom uppmärksammas sällan. Man hör mest om fattiga ensamstående mödrar, pensionärer och invandrare. Men jag som man och 42 år ska kunna ta hand om mig själv. Jag vill inte snylta. Jag vill jobba och göra rätt för mig men när man inte ens har råd att sätta sig på pendeln för att söka jobb är det svårt.”

Fattigdom är en dom för ett brott du inte begått, har någon klok människa sagt. Det är inte värdigt världens mest jämlika land.  

. Susanna Alakoskis dagbok ”Oktober i fattigsverige”. + Alakoskis dagbok

– Iskalla politiker. Politiker som flirtar med de röststarka och försummar de röstsvaga. 

klar

Artikellänk är kopierad

Alexa
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro