ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

ANNONS

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Cissi Wallin: Att inte orka träffa någon är kanske inte så stört?

Cissi Wallin · 4 Okt 2017
Uppdaterad 4 Okt 2017
"Gud jag är ju ett freak, en eremit, tänkte jag ett tag. Tills jag insåg att prestationsmasspsykosen nog är mer störd än mig", skriver Cissi Wallin.

"Gud jag är ju ett freak, en eremit, tänkte jag ett tag. Tills jag insåg att prestationsmasspsykosen nog är mer störd än mig", skriver Cissi Wallin.


Att braka ihop socialt i en tid när man förväntas vara multisocial 25 timmar om dygnet är kanske inte en diagnos utan ett problem att ta itu med?, skriver Cissi Wallin.

klar

Artikellänk är kopierad

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Runt tre dagar i veckan kommer jag inte ur pyjamasen. Orkar inte träffa folk. Isolerar mig hemma. Tufsig och rufsig, med min lilla familj och lever livet på distans från ”allt som händer”. Jag äter medicin för min hjärna så den ska klara vardagen någorlunda, överhuvudtaget. Och följer en drös härliga konton på Instagram med folk som inte bara verkar lyckas komma ur sängen varje dag, utan även stylar – inte bara sig själva som om de ska bli plåtade för franska Vouge – sin mat. Allt i deras värld verkar stylas. Till och med ungarnas snorpapper läggs upp snyggt, med fördelaktigt filter.

Varför jag följer dessa på insta? Antar att det är en del av mitt kroniska självskadebeteende. Men också ren fascination. ”Att de orkar!”-fascination.

Länge trodde jag mig vara skapt för att klara av att hänga på ”allt som händer”. Allt på pappret-kul i livet som i realiteten mest är krystade sociala situationer. Oftast med gratis alkohol som smörjmedel. Där man, eller i alla fall jag till 95 procent, längtar hem till en pyjamas med sladdrig resår och två varma barnfötter i sängen. Gud jag är ju ett freak, en eremit, tänkte jag ett tag. Tills jag insåg att prestationsmasspsykosen nog är mer störd än mig. Och då är jag ju faktiskt ganska störd.

Men att inte orka träffa någon utom de som råkar bo under samma tak, när man hämtat på förskolan, slagit ihop datorn och kånkat hem dasspapper och mjölkpaket är kanske inte så stört?

Att braka ihop socialt i en tid när man förväntas vara multisocial 25 timmar om dygnet är kanske inte en diagnos utan ett problem att ta itu med? Nuförtiden när folk hör av sig och vill ta ”förutsättningslösa möten” (en snyggare omskrivning av ”ta dina råd helt gratis”) eller bjuda till ett mingel eller AW ”du bara inte vill missa” brukar jag oftast svara: ”tyvärr, är upptagen med att krascha hårddisk på hemmaplan.” Alternativt mer konkret: ”tack men jag och min ganska normalstörda störda hjärna klarar inte av mer löst folk än fyra personer om dagen och kvoten är redan övertrasserad.”

+ SVT Edits nya serie ”We can’t do it” där jag och ett gäng andra kvinnor snackar hjärnkaos och mänsklig hårddiskkrasch.

– Hatet mot hemmaråttan. Våga vara tråkig!

Cissi Wallin

klar

Artikellänk är kopierad

Cissi Wallin
Cissi Wallin
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. Publisher och ansvarig utgivare Thomas Eriksson. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro