ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Därför vinner de sämsta

Johan Norberg · 23 Feb 2011
Uppdaterad 2 Mar 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Glädjen över protesterna i arabvärlden grumlas av förfäran över diktatorerna som inte tvekar att gå över lik. Egyptens Mubarak släppte loss huliganer med piskor och knivar på de fredliga demonstranterna på Tharirtorget. Libyens Gaddaffi beordrar stridsflygplan och helikoptrar att angripa civila, medan hans legosoldater drar runt och skjuter besinningslöst på alla som rör sig på Tripolis gator.

Det är inte bara desperata ledares sista försök att klamra sig fast vid makten. Även under stillsamma tidevarv plågade de sina folk. De är en del av en sorglig tradition. Under 1900-talet mördade kommunistiska och fascistiska regimer mer än 100 miljoner människor.

Frågan som tvingar sig på är varför det alltid är de mest brutala, sadistiska och galna som får makten i auktoritära regimer. Makten i sig korrumperar förstås. Men när det sker så undantagslöst måste de redan från början varit moraliskt deformerade på något sätt. Chockad av de kommunistiska och nazistiska staternas brutalitet funderade den österrikiske tänkaren Friedrich Hayek 1944 över denna fråga i kapitlet ”Varför de sämsta vinner” i boken ”Vägen till träldom”.

Hayek menade att stater som sätter stora, kollektiva mål före individens frihet förutsätter en viss typ av underhuggare, de som är lojala mot makten och saknar principer i övrigt. Eftersom ledaren sätter målen bör deras redskap – generaler, byråkrater, organisatörer – sakna individuella samveten och moraluppfattningar. De ska lyda order och utföra brutaliteter om så krävs. Personer med egen känsla för rätt och fel stöts bort, medan de hänsynslösa som bara drivs av vilja till makt och saknar empati snabbt gör karriär i staten. Och det är från denna krets nästa ledare kommer.

Flera forskare menar att psykopater och andra med sociala störningar är överrepresenterade i politik och näringsliv även i demokratiska länder. De kan i alla fall inledningsvis främjas i sin karriär genom förmågan att manipulera, ljuga och fatta svåra beslut som går ut över andra. Men i demokratier står de under konstant granskning och som medarbetare, konsumenter och väljare kan vi undfly eller välja bort dem. Våra psykopater har inte piskor och attackhelikoptrar. Det är skillnaden.+ Filmen Atlas Shrugged, som att döma av trailern kan bli riktigt bra.

EU, och Sveriges regering, som tycks mer rädda för att libyer illegalt invandrar än att de mördas av Gaddaffi.–

klar

Artikellänk är kopierad

Johan Norberg
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro