ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en debattartikel. Personen, företaget, partiet eller organisationen som har skrivit texten driver en åsikt och argumenterar för den. En debattartikel publiceras med namn och bild på den som står för åsikten.

Debatt: Det är sundare att bryta ihop än att bita ihop

Angelica Tillaeus · 6 Mar 2019
Uppdaterad 6 Mar 2019
Ingenstans stannade jag upp och tänkte “men det här går ju inte. Det är inte såhär det ska vara”. Istället tänkte jag “är det verkligen så illa som det känns?", skriver Angelica Tillaeus.

Ingenstans stannade jag upp och tänkte “men det här går ju inte. Det är inte såhär det ska vara”. Istället tänkte jag “är det verkligen så illa som det känns?", skriver Angelica Tillaeus. Foto: Isabell Höjman/TT


“Akut krisreaktion kallade läkaren det jag gick igenom. “Det går över” tänkte jag. Och jag bet ihop. Höll mig i rörelse. Men det gick inte över, skriver Angelica Tillaeus.

klar

Artikellänk är kopierad

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Jag har aldrig tvivlat på personer med psykisk ohälsa. Aldrig tvivlat på att psykisk ohälsa är ytterst verkligt. Ändå tvivlade jag på mig själv när det drabbade mig.

Varför gör vi så? Varför är vår första fråga “vad ska de tro om mig” istället för “hur mår jag egentligen”?

Inom loppet av 16 månader blev jag sexuellt ofredad på tunnelbanan, var med om en allvarlig trafikolycka mellan bussen jag satt på och en lastbil, och fem personer dog under en annan lastbil men i min stad, på mina gator. Jag blev lurad och bestulen på mobil och plånbok på en plats jag trodde var trygg och förlorade en kollega i aggressiv cancer.

quotation startTill alla er som är rädda. Till alla er som skäms. Bit inte ihop – bryt ihop.quotation end

“Akut krisreaktion” kallade läkaren det jag gick igenom efter trafikolyckan. Jag var sjukskriven i sex veckor och sedan bara fortsatte jag, som om ingenting hade hänt. “Jag mår bra” sa jag, som om det var en sanning. Men efter ett tag började jag få svårt att somna. Tankarna rusade varje vaken sekund och jag hade en ständigt hög vilopuls. “Det går över” tänkte jag. Och jag bet ihop. Höll mig i rörelse.

Men det gick inte över. Jag blev rädd. Och min rädsla växte tills det innefattade nästan hela världen utanför ytterdörren.

Ojämnt humör. Katastroftankar. Hetsätning. Påträngande tankar och bilder i huvudet. Koncentrationssvårigheter, växande kontrollbehov och försämrat minne. Men det kom smygande, tillräckligt långsamt för att jag skulle kunna avfärda det.

Efter nästan ett och ett halvt år började jag vakna varje morgon och vara helt trasig. Jag var ständigt utmattad, och hade så ont i ryggen att jag fick gå ifrån på jobbet en gång i timmen och lägga mig på golvet en stund bara för att klara av en timme till.

Ständigt dålig i magen, illamående och sura uppstötningar. Jag fick mjäll och började tappa både håret, språket och stavningen.

En dag skrev jag en lista på symtom och skickade till min mamma och min bästa vän. Från ena dagen till den andra blev jag sjukskriven på heltid, och två veckor senare konstaterades PTSD och utmattning och jag började en traumabehandling.

 Utmattning. Posttraumatisk stress. Syndrom som alltså kan lämna bestående men på hjärnan. Och ingenstans stannade jag upp och tänkte “men det här går ju inte. Det är inte såhär det ska vara”. Istället tänkte jag “är det verkligen så illa som det känns?” och “vem är jag att må dåligt?” Istället skämdes jag. Varför?

Nästan hälften av alla 15-åringar har återkommande psykosomatiska symtom.17 procent av Sveriges befolkning uppger att de har ett “nedsatt psykiskt välbefinnande.” 2018 uppgav 4 procent av kvinnorna och 3 procent av männen mellan 16 och 84 år att de övervägt att ta sitt liv under det senaste året. Psykisk ohälsaden största orsaken till sjukskrivningar i Sverige.

 Och många skäms.

 Vi måste göra något fel, samhället måste göra något fel, för att så många människor simultant ska kunna känna samma skam inför psykisk ohälsa.

 Och vad det än är vi gör, så måste vi sluta göra det. Och till alla er som tänker “det går över”. Till alla er som är rädda. Till alla er som skäms. Bit inte ihop – bryt ihop.

Angelica Tillaeus

pil
Om skribenten

Namn: Angelica TillaeusÅlder: 27Bor: Stockholm

Så gör du för att debattera i Metro:

klar

Artikellänk är kopierad

Angelica Tillaeus
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. Publisher och ansvarig utgivare Thomas Eriksson. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro