ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en debattartikel. Personen, företaget, partiet eller organisationen som har skrivit texten driver en åsikt och argumenterar för den. En debattartikel publiceras med namn och bild på den som står för åsikten.

Debatt: Det offentliga samtalet har gått sönder helt

Lukas Björkman · 1 Okt 2018
Uppdaterad 2 Okt 2018
"Det började på Twitter med ett gäng kritiska röster. Vilka var vi på KP att problematisera den av naturen givna ordningen med tröstande mammor och känslomässigt otillgängliga pappor?", skriver Lukas Björkman, chefredaktör på Kamratposten.

"Det började på Twitter med ett gäng kritiska röster. Vilka var vi på KP att problematisera den av naturen givna ordningen med tröstande mammor och känslomässigt otillgängliga pappor?", skriver Lukas Björkman, chefredaktör på Kamratposten. Foto: Johan Kindbom och Kamratposten


Via oss på Kamratposten skickade 1700 läsare ut ett budskap till vuxenvärlden. De vuxna svarade med att kalla oss på KP fula saker, tjafsa om statistik samt lägga licenspengar på att hårdgranska en underrubrik, skriver Lukas Björkman, chefredaktör på Kamratposten.

klar

Artikellänk är kopierad

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Hej, jag heter Lukas och jag är tydligen vänstervriden mansfeminist, unken kvinnohatare samt ond mediechef. För två veckor sedan sedan var jag bara KP-Lukas, chefredaktör på Kamratposten. Vad som hände? Jag fick vara med lite i den offentliga debatten.

Vi på KP släppte nyligen en läsarundersökning. En vanlig webbenkät med tio frågor. 1700 läsare var med och svarade. En av frågorna, den om vem man helst pratar med när man är ledsen, ställde vi för tio år sedan också. Den fick mycket uppmärksamhet då för att väldigt få barn hade pappa som förstahandsval och att väldigt många fler valde mamma. Vi tog med den frågan igen, papporna kanske skulle få en högre procent nu. Vi hoppades kunna skicka ut en positiv nyhet. Men papporna fick underkänt på nytt, inte mycket hade hänt där på ett decennium. Något annat hade däremot hänt: Det offentliga samtalet hade gått sönder helt.

quotation startJag kände för att ge upp. Men nu skulle ju Sveriges radios Medierna komma förbi redaktionen och göra en intervju. Det måste väl ändå vara mer seriöst.quotation end

Det började på Twitter med ett gäng kritiska röster. Vilka var vi på KP att problematisera den av naturen givna ordningen med tröstande mammor och känslomässigt otillgängliga pappor? Jag svarade glatt till en början, men efter bara några minuter var jag en äckligt omanlig mansfeminist som skulle hålla käften. Det var bara att backa långsamt ut från Twitter.

Statistik-fansen (9 av 10 är män) började höra av sig. Hur vågade vi publicera något som inte var statistiskt och vetenskapligt korrekt? Jag svarade glatt att vi aldrig sagt att det var en vetenskaplig undersökning. De kunde kanske se det som att 1700 KP-läsare gav vuxna lite tips om saker att fundera på? Det föll inte i god jord. Men jag lyckades i alla fall hålla mig från att skrika: KP ÄR INGET UNIVERSITET! ALLT BEHÖVER INTE VARA EN SIFO-UNDERSÖKNING, MAN KAN PRATA OM DET ÄNDÅ!

Sedan insinuerade en bloggare att jag är kvinnohatare. Anledningen var att jag i en intervju menade att det även finns mammor som behöver skärpa sig. Det är alltså något jag vet säkert eftersom läsarna har berättat det för oss. Men på bloggens Facebooksida blev jag gravt misstrodd. Jag svarade (inte lika glatt längre) alla som kommenterade och förklarade. Ingen lyssnade. Kritiken blev i stället mer och mer personlig. Jag backade långsamt ut även från Facebook.

Jag kände för att ge upp. Men nu skulle ju Sveriges radios Medierna komma förbi redaktionen och göra en intervju. Det måste väl ändå vara mer seriöst.

Men de hade de hakat upp sig på en ganska liten underrubrik på sidan 4 i senaste KP. Den var fel, för det hade en statistikprofessor, som aldrig gjort en tidning, sagt (jag har kollat med flera KP-läsare nu, de förstod rubriken rätt). Det var bara för dumt. Allt var för dumt. Om ni vill höra hur det låter när min hjärna kraschar i realtid så finns det säkert på sverigesradio.se nu…

Via oss på KP skickade 1700 läsare ut ett budskap till vuxenvärlden. De vuxna svarade med att kalla oss på KP fula saker, tjafsa om statistik samt lägga licenspengar på att hårdgranska en underrubrik. Det är ju – helt trasigt.

Vi på KP tänker fortsätta att lyfta vad barn tycker och tänker. Hoppas att fler försöker lyssna i framtiden.

Lukas Björkman

pil
Om skribenten

Bor: Stockholm.

Yrke: Chefredaktör på Kamratposten och KPwebben.se

Ålder: 38 år.

Familj: Sambo och tre barn.

Så här gör du för att debattera i Metro

klar

Artikellänk är kopierad

Lukas Björkman
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. Publisher och ansvarig utgivare Thomas Eriksson. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro