ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en debattartikel. Personen, företaget, partiet eller organisationen som har skrivit texten driver en åsikt och argumenterar för den. En debattartikel publiceras med namn och bild på den som står för åsikten.

Debatt: Jag dejtar sugardaddies – det gör mig inte till "hora"

Metro · 26 Sep 2017
Uppdaterad 26 Sep 2017
Jag mötte en man som var olycklig arbetsnarkoman i chefsposition på ett sjukhus. Vi åkte utomlands, gick på restauranger och som tack för mitt sällskap fick jag gåvor i form av kläder, smycken eller bidrag till hushållskassan, skriver "Marilyn".

Jag mötte en man som var olycklig arbetsnarkoman i chefsposition på ett sjukhus. Vi åkte utomlands, gick på restauranger och som tack för mitt sällskap fick jag gåvor i form av kläder, smycken eller bidrag till hushållskassan, skriver "Marilyn". Foto: IBL/Shutterstock


Jag har gjort saker med dessa män som tjejer i min ålder bara drömmer om – utan något som helst sexuellt umgänge. Jag har upptäckt nya platser, kunnat shoppa utan gräns, ätit middagar på restauranger med enorma väntetider. Jag har varit deras juvel att visa upp på alla dessa tillställningar. Men kalla det inte prostitution för det är så långt ifrån min verklighet du kan komma, skriver "Marilyn".

klar

Artikellänk är kopierad

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Jag är en till synes vanlig tjej som är strax under 30 år med ett yttre som visar på präktighet och ett ordningsamt liv.

Det är bara mina närmaste som vet att jag träffar män som önskar sällskap, närhet och konversation med någon som finns där när de vill. Eller som vissa i folkmun kallar det – ”prostitution” eller ”koppleri”.

Efter år som strippa och prostituerad tröttnade jag på att allting handlade om min kropp och min sexuella prestation och fick upp ögonen för sugardating (en sugardejtingrelation innebär oftast att en äldre, rikare person på olika sätt betalar i sitt umgänge med en yngre person, reds.anm). Jag mötte en man som var olycklig arbetsnarkoman i chefsposition på ett sjukhus. Vi åkte utomlands, gick på restauranger och som tack för mitt sällskap fick jag gåvor i form av kläder, smycken eller bidrag till hushållskassan.

Vi hade många långa samtal om arbete, politik, familj och mina framtidsplaner. Han fanns alltid där och lyssnade när jag hade sämre dagar, likaså jag för honom.

Jag har gjort saker med dessa män som tjejer i min ålder bara drömmer om – utan något som helst sexuellt umgänge. Jag har upptäckt nya platser, kunnat shoppa utan gräns, ätit middagar på restauranger med enorma väntetider. Jag har varit deras juvel att visa upp på alla dessa tillställningar. Har jag önskat något så har det gått i uppfyllelse. Jag har fått bära värdefulla smycken, dyrbara klänningar och druckit champagne i semesterparadis. Allt genom att bara vara sällskap till några arbetande olyckliga män som har ett oklanderligt yttre med arbete i samhällets högsta skick såsom riksdag, sjukvård och rättsväsende.

Mitt barn har blivit överöst med presenter som jag själv aldrig hade haft möjlighet att ge. Vi har kunnat åka på utflykter och semestrar så att mitt barn har fått något att berätta om efter årets olika högtider (mitt barn har aldrig träffat någon av mina sugardaddies).

Så varför klandra mig eller de andra som väljer detta av egen vilja och som inte mår dåligt av det? Att kalla oss för horor eller tro att vi är olyckliga tjejer där övergrepp kantat våra barndomsår? Vissa verkar tror att det handlar om sexuellt umgänge mot betalning – vilket det i vissa fall också gör. Men av bara de som använder sugardating som ett ord för att skydda något helt annat. Varför ser ni oss inte som vanligt arbetande kvinnor?

Mitt liv utöver min sugarbaberoll är likt alla andras. Jag har ett vanligt arbete mellan 7-16. Jag har barn, familj och vänner. Vissa anar inget om vad jag gör medan andra, som min pojkvän, vet och accepterar det. Det borde samhället också göra.

Så sluta döma, för mig är detta som vilket jobb som helst. Det är ett jobb jag längtar till, relationer jag trivs med och något jag helt och hållet valt själv. Jag kommer med stolthet fortsätta att leva som sugarbabe för att jag vill och kan.

I skrivande stund är jag på väg att träffa en av mina två nuvarande sugardaddies. Jag har fått bestämma våra kommande dagar. Bio, restauranger och konserter iklädd de smycken och kläder jag fått av honom som tack för att jag finns där. Som vän, som sällskap eller juvel.

Men kalla det inte prostitution för det är så långt ifrån min verklighet du kan komma.

”Marilyn”

(Marilyn heter egentligen något annat, men debattredaktionen känner till hennes identitet)

pil
Om debatten

I en sugardejtingrelation är en person yngre och den andra äldre. Den äldre personen har ofta mer pengar än den yngre och betalar på olika sätt i deras umgänge.

Det kan handla om alltifrån att den yngre personen får en ”månadspeng” till att personen bjuds på dyra kläder, resor eller middagar.

Den äldre personen kallas för en ”sugardaddy” eller en ”sugarmommy”, den yngre för ”sugarbabe” eller ”boytoy” beroende på kön. Vanligast är att det rör sig om en äldre man och en yngre kvinna.

Fenomenet brukar beskrivas som att det befinner sig i gråzonen för prostitution eftersom den äldre personen ofta vill ha en sexuell relation.

klar

Artikellänk är kopierad

Metro
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. Publisher och ansvarig utgivare Thomas Eriksson. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro