ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en debattartikel. Personen, företaget, partiet eller organisationen som har skrivit texten driver en åsikt och argumenterar för den. En debattartikel publiceras med namn och bild på den som står för åsikten.

Debatt: Jag ville dö för att straffa mina föräldrar

Maria Pedersen · 15 Feb 2019
Uppdaterad 22 Feb 2019
I min familj var julen ett rent helvete. Då var mina föräldrar fulla redan till Kalle Anka, skriver Maria Pedersen. (Paret på bilden har inget med föräldrarna i texten att göra).

I min familj var julen ett rent helvete. Då var mina föräldrar fulla redan till Kalle Anka, skriver Maria Pedersen. (Paret på bilden har inget med föräldrarna i texten att göra). Foto: Unsplash, privat


Jag älskade verkligen både min mamma och pappa men jag hatade alkoholen som fick dem att bli helt andra personer. Jag har bara ett enda minne av att någon verkligen frågade mig om hur jag hade det hemma, skriver Maria Pedersen.

klar

Artikellänk är kopierad

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Jag växte upp i en familj där kung Alkohol regerade. Vi var utåt sett en riktig Svensson-familj med mamma, pappa och tre barn. Pappa arbetade som avdelningschef inom asfaltsbranschen och mamma var hemmafru i väldigt många år under vår uppväxt. Vi hade det ganska gott ställt och bodde i ett nybyggt villaområde i en liten stad på ostkusten. Men när jag tänker tillbaka på min barndom så är det alltid alkoholen som på ett eller annat sätt dyker upp i mina minnen. Mr Vodka styrde våra liv fullständigt. Pappa kom varje dag hem efter jobbet med 1,5 flaska Explorer som han och mamma delade på innan det var dags att sova.

quotation startBarn och unga är otroligt lojala mot sina föräldrar. De blir experter på att skydda dem och undanhålla vad som sker innanför hemmets stängda dörrar.quotation end

Jag blev en mästare på att kontrollera och hålla koll på flaskorna. Jag blev en mästare på att läsa av mina föräldrar för att veta om kvällen skulle sluta lugnt eller i kaos. På vardagarna gick det oftast ganska bra men på helgerna var det kaos. Och långhelger som till exempel jul och nyår, då var det ett rent helvete. Då var de fulla redan till Kalle Anka och på kvällen hittade tomten inte ens fram till vårt hus.

Det jag i dag som vuxen ofta kommer tillbaka till är varför ingen i vår närhet reagerade. Varför gjorde ingen något? Hur kunde detta helvete få pågå under så många år? Det fanns ju tre barn i familjen.

Under perioder i mina unga tonår tänkte jag ibland på att ta mitt liv. Jag skulle dö för att straffa mina föräldrar. De skulle minsann få ångra sig. De skulle få sitta där på begravningen av sin dotter och få ångra att de inte skött sig bättre. Att de alltid valde att dricka sig fulla istället för att vara med oss barn.

Men jag kunde inte. Jag kunde inte för jag var ju tvungen att ta hand om min lillebror. Han skulle nog inte klara sig utan mig?

pil
Behöver du någon som lyssnar?

Självmordslinjen: Telefon 90101, chatt eller mejl. Har öppet kl: 06-24 varje dag.

Jourhavande medmänniska: Telefon 08-702 16 80. Har öppet alla nätter mellan kl: 21-06.

En tonåring i veckan tar sitt liv i Sverige, det visar siffror från Nationellt centrum för suicidforskning och prevention (NASP) vid Karolinska institutet. En tonåring i veckan tar sitt liv. Hur kan det få ske?

Vi måste öka antalet kuratorer och skolsköterskor i skolan, ja, men vi måste även öka antalet ”vanliga” vuxna i de ungas närhet. Alla vuxna har ett ansvar. Vi får inte blunda. Vi måste våga lägga oss i om vi misstänker att det inte står rätt till.

Barn och unga är otroligt lojala mot sina föräldrar. De blir experter på att skydda dem och undanhålla vad som sker innanför hemmets stängda dörrar. Jag älskade verkligen både min mamma och pappa men jag hatade alkoholen som fick dem att bli helt andra personer.

Jag har bara ett enda minne av att någon verkligen frågade mig om hur jag hade det hemma. Det var min svenskalärare som jag hade när jag gick i sjunde klass som ute i korridoren en dag tittade på mig och undrade hur jag egentligen mådde? Hur jag hade det hemma? Min omedelbara reaktion var att bli förbannad och jag svarade honom att det skulle väl inte han lägga sig i! Men jag har många många gånger under mitt liv tänkt på honom och på att han faktiskt såg att något inte stod rätt till. Felet han gjorde var att han inte frågade mig igen.

För jag vill verkligen uppmana alla att våga lägga sig i och om svaret blir detsamma som det svar min svenskalärare fick av mig så fråga igen. Lita på din magkänsla och fortsätt att vara artigt påträngande. Det kan rädda liv.

Maria Pedersen

pil
Om skribenten:

Ålder: 55 år.

Bor: i Timmernabben.

Gör: Arbetar som biträdande kostchef i Mönsterås kommun och ägnar mycket av sin fritid till volontärsarbete i Suicide zero, en ideell organisation som arbetar för att minska självmorden.

klar

Artikellänk är kopierad

Maria Pedersen
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. Publisher och ansvarig utgivare Thomas Eriksson. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro