ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Den gamla skolan ingen förebild

Johan Norberg · 20 Feb 2013
Uppdaterad 20 Feb 2013

klar

Artikellänk är kopierad

Om det finns något som förenar skoldebattörer – från Ring P1-pratare till statsråd – är det nostalgi. De flesta verkar tycka att det var bättre förr, före flumskolan, innan kunskaper och studentexamen ersattes med svärord och kepsar i klassrummen. Eller före kommunaliseringen eller före friskolorna. Åtgärderna handlar därför ofta om att styra upp en röra – om ordning och reda, betyg i allt yngre åldrar, om förbud mot att anställa lärare som inte har gått lärarhögskolan. 

Jag rekommenderar Magnus Nilssons Timbrostudie ”Forntiden är inte vad den borde vara” som hemläxa. Nilsson påpekar att drömmen om den gamla, goda skolan är en idealiserad bild av 1950-talets klassrum, inrymda i sekelskiftespalats utsmyckade av Carl Larsson. Men vi glömmer att de flesta inte gick där. Bara var tionde elev gick i läroverken – de som hade läshuvud, ofta kom från goda förhållanden och förväntades läsa vidare sen. Nästan 30 procent av resurserna satsades på deras skola. 

Därmed har vi ett enkelt svar på hur vi skulle kunna skapa världens bästa skola. Ta bara de 10 procent av eleverna från städernas medelklass som är mest studiemotiverade. Satsa nästan var tredje skattekrona på dem, ge dem en stark samhörighetskänsla, lärare med doktorsexamen och professorer som kontrollerar prestationen. 

Men en modern skola måste fungera för 90 procent till – för alla som förr var hänvisade till ”folkskolan” som gav enklare kunskaper och sällan ledde vidare. Efter andra världskriget ville allt fler av dem också göra en social resa och i dag är högre utbildning inte längre ett reservat för eliten medan alla andra har manuella sysslor. I dag behöver de flesta som vill ha en god karriär högre utbildning. Lösningen blev först på 1960-talet den nioåriga grundskola som ger möjlighet till gymnasium för alla och sedan högskola. Bland dagens 25–34-åringar har hela 42 procent en universitets- eller högskoleexamen. Det blir av nödvändighet en annan skola än den som förbehålls en smal bildningselit. Man kan inte räkna med att alla har samma förutsättningar och motivation.

Det betyder inte att vi ska acceptera de stora skolproblem vi har. Men det betyder att vi inte kan söka svaren i ett förflutet som avvecklades för att det inte kunde besvara frågan hur alla skulle kunna få avancerad utbildning. Och det betyder att vi ska se upp med nostalgiska skolpolitiker med dålig impulskontroll, som hela tiden öser nya krav och mer byråkrati över lärarna för att ”hitta tillbaka” till något som aldrig fanns. Nu behöver lärare och skolledningar snarare arbetsro, och rätten att lokalt, efter egna förutsättningar och med egna experiment, utveckla den skola som i bredd och ambition är den bästa vi någonsin har haft.

  När stråkkvartetten Vindla besöker Malmöoperan faller violinisten baklänges ned från podiet, med stol och fiol, men reser sig och spelar klart med skärpa och finess som om inget hänt. Proffs.+ Violinisten Caroline Karpinska

SVT ger intrycket att svenska löner sänks när arbetarlönerna i själva verket har ökat med mer än historiskt stora 30 procent sedan 1995, justerat för inflation.– SVT:s Dokument Inifrån 

klar

Artikellänk är kopierad

Johan Norberg
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro