ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

"Det är bara djur som äter ensamma"

Alexandra Pascalidou · 13 Okt 2009
Uppdaterad 14 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

När jag sitter vid min dator och äter gårdagens grekiska frikadeller till lunch hör jag Ekot annonsera årets tre Nobelpristagare i kemi.

En av pristagarna, Venkatraman Ramakrishnan, är den fjortonde från en och samma forskningsinstitution, det brittiska medicinska forskningsrådets laboratorium för molekylärbiologi i Cambridge. Den tunga snubben med det täta skägget och de runda glasögonen har gjort stora upptäckter om ribosomer.

Vad ribosomer är tänker jag inte fördjupa mig i då det inte ingick i högstadiets kemilektioner. Det är inte heller ribosomerna som får mig att stanna upp en stund från min ensamma måltid.

Venkatraman Ramakrishnan eller Venki som han kallas av alla som stukar tungan när de ska uttala hans namn, föddes i Indien där han studerade tills han bestämde sig för att doktorera i USA. Efter många år vid de amerikanska universiteten tog han sitt amerikanska pass och for till andra sidan Atlanten för att jobba vid labbet i Cambridge.

Det labbet har kammat hem nio nobelpris de senaste femtio åren. När forskarna där får frågan om hemligheten bakom framgången svarar de unisont: "Det är kantinen. Nobelprisen föds på kantinen!"

Hörde jag rätt? Är kantinen knepet? Där, i den anspråkslösa serveringen, träffas folk och dricker sitt morgonkaffe, intar sin lunch tillsammans, sippar på sitt eftermiddagsté eller tar en öl. Där bubblar diskussionerna, där blomstrar debatterna, där möts människor med olika erfarenheter och umgås över alla gränser. I det villkorslösa kafferepet föds Nobelpriset.

Anders Liljas som är professor i molekylärfysik vid Lunds Universitet hävdar i radion att doktorander och forskare i Sverige ägnar alldeles för lite tid åt den typen av samkväm. "För det är i samtal med folk med olika kompetens som man verkligen kommer åt unika grejer" fastslår Anders Liljas och jag tänker på de gamla grekerna som ägnade otaliga timmar åt filosofiska förströelser under sina symposier.

De drack och åt och samtalade om livets förtretligheter, om sex och sanningens obarmhärtiga natur, om demokratins djupaste väsen och konstens villkor. Några Nobelpris fick de inte men deras verk har överlevt tusentals år av ockupationer och revolutioner, krig och katastrofer. Det är den innovativa gemenskapen vi går miste om när vi sitter ensamma i vår lilla vrå och slänger i oss dagens matlåda under stress och press.

Vi borde helt enkelt fika mera. Frottera oss med främlingar, dela en sallad med grannen, bryta bröd med en arbetskamrat eller ta en kaffe med baristan.

"Att inta en måltid är inte samma sak som att fylla magen. Det är bara djur som äter ensamma", sa filosofen Plutarchos. Och djuren får ju inga Nobelpris kanske man ska tillägga som ytterligare ett bevis på att vi borde investera mer av vår värdefulla tid i varandra.

+ Leo Messi, Barcelonas forward, borde flytta till Sverige. Vi behöver flera målmedvetna invandrare.

– Vanligaste brottet bland poliser är kvinnomisshandel. På arbetstid griper de kvinnomisshandlare för att på fritiden puckla på frun.

klar

Artikellänk är kopierad

Alexandra Pascalidou
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro