ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Det är inte fisken som luktar ruttet

Johan Norberg · 1 Dec 2010
Uppdaterad 11 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Hur mycket det än stormar på havet sägs det vara lugnt under ytan. Men dagligen barskrapas våra hav av trålare med fisknät så stora att de skulle kunna fånga in ett par passagerarflygplan.

Inget kommer undan, vare sig för små fiskar eller fridlysta sorter. Tomheten är förstås också ett slags lugn.

Enligt FN är nästan en tredjedel av fiskebestånden på väg mot kollaps, och än värre är det i vår världsdel. Enligt EU-kommissionen är nästan 90 procent av de europeiska bestånden i farozonen.

Och likt en gräshoppssvärm drar vi vidare när vi har ödelagt närområdet. Bland det första EU gör i handelsförhandlingar med afrikanska länder är att kräva tillträde för våra fiskare, så att de kan fiska ut deras hav också.  

Haven är allmänningar, vem som helst kan ta nästan vad de vill ha. Då blir den enda drivkraften att ta den sista fisken innan någon annan gör det. Nya Zeeland och Island har i stället utvecklat system med individuella fiskerättigheter, så att fiskarna tvingas ta det varsamt för att bestånden ska bevaras, så att deras rättighet blir mer värd i framtiden.

Men i dagens Europa är det inte bara gratis att fiska – man får betalt. EU ger runt 10 miljarder kronor av skattebetalarnas pengar till fiskeindustrin varje år. Det går till att modernisera eller skrota gamla fartyg och till att fylla fickorna på afrikanska despoter för att vi ska få ta fisken från deras folk. Dessutom slipper fiskearmadorna betala skatt för dieseln.

Det har länge varit svårt att få insyn i bidragen, men nu har en krets som tidigare granskat EU:s jordbrukspolitik gjort en interaktiv karta, Fishsubsidy.org, där man kan klicka sig fram och se vad vi har betalat till en viss fiskebåt i ett visst land.

Man kan se att Igun på Fotö har byggts med nästan 5 miljoner kronor av EU, och att Stjärnvik i Träslövsläge har renoverats för 3 miljoner av våra pengar. Och Sverige spelar ändå i den lägsta divisionen. Eller vad sägs om 50 miljoner till spanska Albatun Dos eller 60 miljoner till tyska Helen Mary, två av de supertrålare som inte skulle rymmas på en fotbollsplan.

Något luktar ruttet, och det är inte fisken.

+Utställningen Vita lögner på Medelhavsmuséet.

– Jag får inte ha min iPad i fred, den är för barnvänlig.

klar

Artikellänk är kopierad

Johan Norberg
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro