ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Det är inte Jante, det är hjärtlöst

Cissi Wallin · 24 Aug 2008
Uppdaterad 15 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Diskurserna på och utanför webben fortsätter som en evighetsmaskin på luftbränsle... "ÄR Blondinbellas påstådda övergreppshistoria bara ett pr-trick?" "HUR kan Sex and The Cityrullen vara djup?" Sen allting om alla andra som gör bra, viktiga grejer, det ständiga dissandet. Lägg till lite numera sedvanligt hat på det. Alla sjukt elaka ord som flyger som hårdkramade snöbollar på en skolgård i januari genom bloggosfären.

Mitt första minne av hjärtlös attityd var när jag som knodd hörde folk fördöma Bono, de sa att han bara var en poängsamlande pr-maskin. "Finns väl inga kändisar som kan ha det samhällsengagemanget på RIKTIGT.... "Vi kallar det gärna jante. Säger att man misstror och bespottar det lite politiskt korrekta och fina för att man inte står ut med att andra hittat sitt sätt att vara god på. Jag kallar det att ha för mycket distans till sitt känsloliv.

Att bygga en så stark mur mellan de riktiga och ytterst mänskliga impulserna som får oss att grina till Extreme Home Makeover att man tappar sig själv. Tappar det som får oss att känna hugget i bröstet när vi ser biafrabarn med flugor i ögonen. Förmågan att känna darret i underläppen när våra bästa vänner gifter sig... Tappar instinktiva empatin och beundran för en ung kvinna som varit med om det värsta man som ung kvinna kan vara med om men ändå väljer att stå upp. Det som får oss att inse storheten i en film om NY, flashiga kläder men framförallt gränslös vänskap.

Det är inte jante mina vänner det är hjärtlöshet. Man glömmer hur det är att känna saker i hjärtat, på riktigt. Allt i en värld där man är roligast om man dissar och skönast om man föraktar lite, lite sådär avslappnat bara. För det är ju lika störigt som tidsödslande att känna efter hela tiden.Jag går inte in på bloggar och kastar hat, även om jag tycker personen bakom är en störd jubelidiot. Lägger inte energi på att misstro, missunna och framförallt avundas in i absurdum.

Väljer ju istället det som ger klumpar i halsen och pirr i magen flera gånger om dan. Jag räds inte av att vara sårbar och ständigt uppkopplad med mitt känsloliv. För det finns inget mer egoboostande än att känna ofta, ofta och göra något lite fint för någon annan. Även om det bara handlar om en liten tanke. + Känner att 09 blir året då sårbar och hjärtlig blir det nya Schulman.

– Att min farsa inte grinat öppet sen 96. Man bör tömma minst en gång i veckan, även män över 50!

klar

Artikellänk är kopierad

Cissi Wallin
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro