ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Det är samhälle du väljer och inte mobiltelefon

Göran Greider · 8 Sep 2014
Uppdaterad 8 Sep 2014

klar

Artikellänk är kopierad

GÖRAN GREIDER: Jag har aldrig riktigt kunnat förstå mig på människor som in i det sista letar efter mer information för att kunna välja vad de ska rösta på. För jag möter dem ibland: De går och väntar på något sista klargörande förslag, någon ny siffra på det ena eller andra och hoppas att den nya informationen ska få all dimma inuti dem att skingras.

Visst måste vi kräva att politikerna ger besked om vad de vill. Men att lägga sin röst i ett demokratiskt val är väsensskilt från att välja en ny dammsugare eller en ny bokhylla i butiken. När jag röstar väljer jag inte en pryl som jag ska ha i mitt hem. Jag väljer vilket samhälle jag vill ha, även för andra än mig själv. Att gå och rösta är på sätt och vis som att gå till butiken för att köpa något som jag tror också måste passa min granne eller personer jag aldrig ens träffat. Valhandlingen är därför det ultimata uttrycket för att Sverige är just ett samhälle och inte bara en ansamling på tio miljoner individer.

Det finns filosofer som säger att när vi bestämmer oss för vilket samhälle vi ska ha så ska vi göra det bakom en okunnighetens slöja. Vi bör utgå från att vi inte vet i vilken situation vi hamnar i: Kanske blir du i nästa liv arbetslös, utförsäkrad eller vaknar upp på en flyktingförläggning. Eller så återföds du som villaägare i Djursholm eller en riskkapitalist som lystet ser på våra skattepengar. När du väljer vilket slags samhälle du vill ha bör du därför sträva efter en ordning där du, oavsett var du hamnar, garanteras en hygglig standard, ty du kan inte veta var du hamnar i klassamhället.

Själv är jag socialist. Det innebär att jag vill ha ett mer jämlikt samhälle och att klass- och könsskillnader minskar. När jag lägger min röst på något av de rödgröna partierna betyder det inte att jag tror att det parti jag röstar på ska få alla sina förslag genomförda. Det betyder inte heller att jag tror att allt omedelbart kommer att bli bättre i Sverige. Jag vet att jag om ett halvår kommer att bli förbannad även på en rödgrön regering. Nej. Jag röstar på en färdriktning. Och då kan jag inte kan nöja mig med att stirra på detaljer.

Den finlandssvenske författaren Henrik Tikkanen skrev någonstans en gång så här: ”Nu har jag fått all information. Nu vill jag veta vad i helvete det är frågan om.” Det avgörande är alltså inte om Alliansen vill satsa 13 miljarder och de rödgröna kanske tre fyra gånger så mycket på välfärden. Det avgörande är färdriktningen. Och nu har vi i Sverige länge, länge – även före de sista borgerliga åtta åren – rört oss mot förvärrad ojämlikhet och mer av egoism.

När jag väljer väljer jag samhälle. Inte en ny mobiltelefon.

+ Jag beskar inte mina äppelträd i söndags. Tuktade dem inte. Jag gillar inte de orden. Jag öppnade mina fruktträd för ljus.

- Valrörelsen har hittills varit lika avslagen som en burk lättöl som stått öppnad hela dagen.

klar

Artikellänk är kopierad

Göran Greider
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro