ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Det är svårt att tycka synd om domaren

Nabila Abdul Fattah · 2 Aug 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Oavsett om vissa människor vill kalla mig terroristkramare eller synonymer till detta så tycker jag inte att allt våld är nödvändigt. Detta betyder inte att jag ser mig själv som pacifist.Fast jag har väldigt svårt med att känna medlidande för domaren i Göteborg som står ansvarig för att ha utvisat asylsökande till Irak.Anledningen är att han och hans kolleger inte tycker att ”det råder en väpnad konflikt där”. Domaren utsattes för hot och skadegörelse och gruppen AFA (Antifascistisk aktion) tog på sig skulden.

När man hör om detta tänker man först kanske ”Stackars domare. Vi lever ju trots allt i ett demokratiskt land där man ska kunna jobba utan att bli hotad”. Och jag instämmer totalt.Domaren känner sig otrygg när han går utanför sin dörr men kanske då, och bara då, så känner han en bråkdel av hur det känns att vara osäker i ett helt land. Kanske är det en konstig liknelse jag drar upp, men vissa människor förstår inte förrän de själva blir drabbade av det.

Jag kan inte låta bli att tänka på om han skulle kunna skicka sina egna barn till Irak med tanke på att han inte tycker att det är så farligt. Eller har han helt enkelt bott under en sten de senaste åren och missat vad som pågår där?Förutom det verkar domaren och hans kolleger också glömt bort att ett tillbakaskickande strider mot internationell flyktingrätt och mot FN:s säkerhetsråds resolution 1483. Sånt som man tycker att domare borde ha lite koll på. Men de säger i stället att man måste bevisa att man är hotad som person, och först då kan man få asyl. Men i dagsläget är varenda irakier hotad när han eller hon äter, sover, går på gatan, ber i moskén eller tar en cigarett med sina vänner ute på gatan. Man säger adjötill sin familj varje morgon när man lämnar hemmet som om det vore ens sista dag i livet, för att man vet inte när nästa bilbomb smäller av tillräckligt nära för att ta ens liv. Jag tycker inte att det är rätt åt domaren att hans hus blev vandaliserat. Ingen människa bör leva under hot. Men jag kan inte hjälpa att jag tänker tanken att domarens brist på sympati blev hans brist på trygghet. Nu lever han i samma terror som han utsatte andra för, nu är de på samma nivå av osäkerhet. Nu är de alla offer. Jag hälsar domaren välkommen till Irak.

klar

Artikellänk är kopierad

Nabila Abdul Fattah
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro