ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Det behövs inte ens 140 tecken

Fridah Jönsson · 14 Feb 2013
Uppdaterad 14 Feb 2013
Det behövs inte ens 140 tecken

Det behövs inte ens 140 tecken


klar

Artikellänk är kopierad

37 = antalet snälla mail från okända människor jag fått den senaste veckan. 21 = antalet facebookmail jag fått från vänner. 54 = antalet likes jag fick på en status om Uppdrag Gransk ning. 32 = antalet Facebookvänner som delade klippet där vi läser upp hatkommentarer. 24 = antalet snälla tweets som skickades till mig. 18 = antalet fina bloggkommentarer jag fått.

Något hände i veckan. Jag tar inte in någonting längre, jag går invaggad i ett rosa kärleksmoln och märker inget utanför det. Förra onsdagen medverkade jag i ”Uppdrag granskning” om hatet mot kvinnor på internet och jag har aldrig varit såhär poppis. Det plingade i telefonen hela tiden hela förra veckan, när folk ville berätta hur viktigt det är att ta kampen mot hatet. Det var helt underbart.

Men så kom bakslaget. För många av de som såg programmet är själva tyckande personer och vi journalister, debattörer och ledarskribenter har lång erfarenhet av internets sämsta sidor – och därför drog debatten igång. Efter programmet sa jag till min mamma i telefonen att ”alltså jag vill bara stanna i den här känslan, jag vill inte ha någon diskussion om AMEN TÄNK PÅ MÄNNEN eller VARFÖR ÄR FEMINISTERNA SÅ LÄTTA ATT HATA eller sådär, det ska bara fortsätta vara såhär fint”.

Men ack, så fel jag hade. Plötsligt hade någon tyckare skrivit om detta hat mot vänsterkvinnor (som om jag, your favourite bourgeois, skulle rösta rött), vilket fick någon annan tyckare att höja rösten om att vi minsann inte skulle glömma hatet från vänstern mot högern, vilket fick en tredje tyckare att meddela att vi faktiskt inte får glömma alla snälla män som INTE hatar kvinnor (de har alltså lyckats med bedriften att aldrig skicka ett våldtäktshot, stort grattis, t-shirt kommer på posten), vilket fick en fjärde tyckare att prata om hur männens kvinnohat bara växer, vilket fick en femte tyckare att poängtera att kvinnorna som blir näthatade faktiskt är påfallande vackra kvinnor.

Jag vet inte, jag. Det är en jätteviktig fråga, men viktigast är faktiskt att vi ser vad det är: Människor som hotar och hatar andra människor. Vi kan väl bara, för en gångs skull, skita i politiska färger? Kan vi inte bara förenas i denna känsla av gemenskap mot hatet som infann sig efter förra onsdagens sändning? Som när Loreen vann Eurovision och hela Sverige för några minuter var enade i glädje – innan debatten om arenor och skattepengar och hotellkostnader drog igång?

Om jag fick bestämma så skulle den här hatdebatten liksom bara handla om att bekämpa hatet. Inte om politisk färg, inte om vem som har det värst, inte om vem som har rätt att klaga, inte om vem som inte har hatat och inte har hotat.

Låt oss bara stanna vid en enkel och saklig analys: Människor skickar oacceptabla hot- och hatbrev till andra människor och det måste upphöra. Ser ni? Det behövs inte ens 140 tecken. 

Emilia Mitikus nya platta finns på Spotify nu! ”Officially a fool” är underbar jazz.+ Jazz.

”På spåret” tar slut för säsongen ikväll. Lämna mig inte, Fredrik Lindström!– Lämna mig inte

klar

Artikellänk är kopierad

Fridah Jönsson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro