ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Det privata överflödet – det offentliga armodet

Göran Greider · 27 Dec 2010
Uppdaterad 11 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Annandag jul var det fullt av folk på två ställen i Katrineholm: I affärerna - och i vänthallen på järnvägsstationen. Folk kastade sig som vanligt ut i mellandagsrean för att byta julklappar och handla nya varor. Jag satt på fiket på gågatan, såg ut över vimlet och kände mig nästan en smula rebellisk för att jag inte deltog i vimlet. Ändå är jag förstås som alla andra och även jag har denna jul handlat för många julklappar. Varför köpte jag t ex det där idiotiska sällskapsspelet om var så komplicerat att vi aldrig kom igång med något spelande? Det hade räckt med en sliten kortlek.    Julhelg, och jag sitter och skriver min krönika på sängen i min mors lägenhet, släkten firar jul i Katrineholm. Bröder från Göteborg, Stockholm och Skövde har anlänt med barn och familjer. På väggarna i sovrummet hänger foton från min barndom på sextiotalet; på ett av dem står jag som kanske tvååring bredvid min pappa. Jag stirrar in i de där bilderna - de är från en närapå för-konsumistisk tid. Konsumtionssamhället skulle snart explodera, även för en arbetarfamilj i Vingåker. Men min mor, född långt nere i tjugotalet, har nog aldrig egentligen anlänt till köpruschernas era; hon sparar på allt, orsakar mindre skada i biosfären än någon jag känner. Hon tänker inte på det, men hon är ett föredöme för oss alla. Men på gatan därute härskar konsumismen. De som har pengar lever i det privata överflödet och för de bättre ställda har överflödet bara ökat på senare år genom skattesänkningar och olika RUT- och ROT-subventioner. Privat överflöd - och offentligt armod. Så lyder vår tids grundläggande samhällsformel. För på järnvägstationen sitter en av mina bröder. Hans tåg är försenat flera timmar. Jag går dit. Det är knökfullt av folk i vänthallen. Alla är tysta, det frasar av vinterkläder och tillbakahållen ilska. Jag står mitt i det offentliga armodet. Vi är sedan flera regeringar tillbaka - inte bara de borgerliga - på väg att skattesänka oss ut ur de bästa sidorna av det moderna samhället. Somliga av dem jag hört klaga högst över tågkaoset är dem som röstat fram regeringar som premierar det privata överflödet och det offentliga armodet. De borde hålla käften. Knallar hem genom vinterskymningen. Sittande på sängkanten ser jag plötsligt fotot av min mors mormor - som levde i Dalarna, i Arkhyttan. Julfirandet knyter på ett märkligt sätt ihop tider och landsändar. Det klarar ingen köprusch av, och tyvärr knappast heller SJ.+ Kölden och snön gör trots allt landskapen vidunderligt vackra. – Vår älskade hankatt, Gustav, dog under denna julhelg. Att man kan sakna en katt så mycket!

klar

Artikellänk är kopierad

Göran Greider
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro