ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en debattartikel. Personen, företaget, partiet eller organisationen som har skrivit texten driver en åsikt och argumenterar för den. En debattartikel publiceras med namn och bild på den som står för åsikten.

Diakonen: Chocken och rädslan kan visa sig långt senare

Daniel Norqvist · 13 Apr 2017
Uppdaterad 13 Apr 2017
Påsken 2017 kommer vi alltid att minnas som en tid då Sverige visade sin sårbarhet, skriver diakonen Daniel Norqvist.

Påsken 2017 kommer vi alltid att minnas som en tid då Sverige visade sin sårbarhet, skriver diakonen Daniel Norqvist. Foto: Johan Ericson, Anders WIklund/TT


Sorgen kan ta sig många olika utryck men det viktiga är att vi vågar visa våra känslor utan att känna någon skuld eller skam. Att bearbeta sorg kan ta tid och även om vi kanske inte helt kan få alla såren som vi bär på läkta, så vi kan lära oss att leva med dem, skriver diakonen Daniel Norqvist.

klar

Artikellänk är kopierad

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Påsken är här och många av oss har sett fram emot att få fira den. Vi tänder grillarna, plockar fram utomhusmöblerna och eldar upp de löv som vi inte hann med i fjol. Allt för att få en känsla av någonting nytt och fräscht efter vinterns kalla dagar. Men påsken 2017 kommer vi alltid att minnas som en tid då Sverige visade sin sårbarhet, att hon inte är det perfekta landet som har 100 % kontroll. Men som ändå mitt i den sorg och mitt i det fruktansvärda som skett reser sig upp och borstar av dammet för att visa på att vi inte kommer att låta oss bli trampade på.

I dagstidningarna ser jag sörjande människor som lägger blommor och tänder ljus för att sända en hälsning till dem som har gått vidare och till de som fortfarande svävar mellan döden och livet. Kan någonting gott komma ur en sådan fruktansvärd händelse tänker jag. Men mitt i allt så ser jag att i sorgen, i frustationen och i rädslan över vad som komma skall fogar det svenska folket sig samman. Vi tar varandras händer där vi står och låter inte ondskans makter skrämma oss, för vi gör motstånd! Tillsammans blir vi starka och tillsammans styrker vi varandra så att vi inte låter oss bli nedtryckta och bli skrämda över vad några få personer har vållat oss genom att sprida en rädsla i vårt land, vår huvudstad och bland våra fina bröder och systrar.

Hundratusentals ljus låter sitt klara sken symbolisera att mörkret inte har vunnit. Berg av blommor visar på att det finns kärlek till sin nästa hos det svenska folket som inte kommer att vika sig för ondskans försök att förgöra oskyldigas liv.

Och mitt i allt detta så måste vi också inse att vi bara är sårbara människor med känslor på både in- och utsidan av våra kroppar. Chocken och den omedvetna rädslan kan visa sig långt senare och något som vi inte heller kanske visste om att vi bar på inombords visar sig i denna stund. Det måste finnas en tid då vi får sörja och låta våra innersta känslor vidröras. Sorgen kan ta sig många olika utryck men det viktiga är att vi vågar visa våra känslor utan att känna någon skuld eller skam. Det vackra är när vi kan dela den med någon som vi känner oss trygg med. En mamma, en morfar, en kollega eller en nära vän. Att bearbeta sorg kan ta tid och även om vi kanske inte helt kan få alla såren som vi bär på läkta, så vi kan lära oss att leva med dem.

Återigen får vi ta varandras händer kanske inte fysiskt men verbalt, genom att se våra bröder och systrar. Att möta de sörjande, att låta de trötta få vila ut i trygga famnar.

Daniel Norqvist, diakon i Svenska kyrkan

pil
Fakta om debattören:

•  Bor i Uppsala

• 33 år

• Tidigare deltagare i SVT:s Tro, Hopp och Kärlek

klar

Artikellänk är kopierad

Daniel Norqvist
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro