ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

"Din oglammiga uppväxt har räddat dig från mycket"

Cissi Wallin · 11 Jan 2009
Uppdaterad 15 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Min vän Annika Marklund är en mycket begåvad skribent. Hon är en av de mest drivna och ambitiösa typerna jag stött på i den här branschen. Men det är ju lätt att vara det när man har en morsa som heter Liza med z och som självfallet fixar in henne på vartenda ställe. Sen har vi ju syskonen Skarsgård, alla vet ju att de kommit någonvart enbart på grund av pappsi. Han har plöjt fåran väl, de mest glassat med. De där kändisbarnen är ju dessutom oftast dryga, otacksamma, verklighetsfrånvända. Små, självbelåtna as är vad de är. Det har man ju läst på Flashback. Sen har vi ju alla med pengar, de som inte har kända föräldrar men åtminstone förmögna sådana. Är man uppvuxen med italienska designermöbler och en stor fjällstuga så har man ju räkmackan i en kitchig maffiosoguldlänk runt halsen. Det vet ju alla. Då är man ju inte berättigad till att klaga på tillvaron överhuvudtaget. Räkmackekidsen ska enbart hålla käften och tänka på alla som minsann vuxit upp med en ensamstående socbidragmorsa med surrande takfläkt och blodpudding i kylen. De med riktiga problem. Folk tycker tydligen såhär på riktigt, 2009. När Annika Marklund skrev kolumner här i Metro fylldes snabbt kommentarsfältet, oavsett ämne med syrliga kommentarer om att hon minsann inte hade rätt att "gnälla på nåt". En annan kollega, EvaEmma Andersson kallar i sin blogg Annika för " bortskämd gnällspik", för att hon eh skriver krönikor där hon uttrycker sina åsikter. Hade EvaEmma gjort sin research bättre, åtminstone tagit sig tid att klicka in på föremålet för sin kritiks blogg hade hon insett att människan bakom det bekanta efternamnet är ungefär, precis som hon. En ung kvinna som brottas med prestationsångest, instabilt självförtroende... Föreställ er hur det är att leva med det där alldeles mänskliga, allmängiltiga vi alla gör plus att ständigt behöva se människans genuina avund och inskränkthet i vitögat. Det där hjälper inga Amexkort eller dyra terapeuter i världen mot. Jag växte upp med mer stålar än de flesta av mina vänner. Verkar mitt liv mindre ångestfyllt bara för att min farsa har f-skattesedel? Förutom rent praktsikt då, han har ju råd att åka hundra mil för att hjälpa mig flytta(vilket jag är väldigt tacksam över, verkligen inte alla förunnat) Pengar och offentlighet är bara en skör livlina, mycket skörare än vi ofta vill tro. Sanningen är ju att väldigt få kändisungar vill glida på sitt efternamn. De njuter hör och häpna inte alls av alla extra tunga prestationskrav och granskande ögon. Så lägg ner grejen med att vara så förbannat ogin och njut istället av minnena från den anonyma, arbetar/medelklassmediokra uppväxten. Den har räddat dig från mycket.+ Målar-Johan, tack för the extremehomemakeover!– Kylan. Vafan, ge mig en burk valspäck.

klar

Artikellänk är kopierad

Cissi Wallin
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro