ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Drömmen om frihet har ingen gräns

Stephan Mendel-Enk · 3 Nov 2008
Uppdaterad 15 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Hur fri ska den fria marknaden tillåtas vara, är en av många frågor som ekonomer och politiker ställer sig i finanskrisens spår. Jag tror inte att de kommer finna något svar. Den nakna sanningen är att det inte finns någon gräns, människans dröm om frihet är större än vad någon kalkyl eller ideologi kan rymma. Beviset för det är att det finns någonting som heter frijazz. Fri jazz. Har ni hört vanlig jazz nån gång?  Det är en musikstil som går ut på att femton personer med var sitt instrument spelar var sin melodi. Och då ska ni veta att det rör sig om personer med en mycket vidsynt inställning till begreppet ”melodi”. Dessutom är jazz en musikriktning som bygger på improvisation. Låtarna de spelar behöver inte vara likadana från en gång till en annan.

Är man jazzmusiker och mitt i en spelning plötsligt känner för att pröva en slinga från en helt annan låt så får man det. Vill man pröva toner som aldrig spelats förut så går det alldeles utmärkt. Vill man ta klarinetten från munnen och istället sjunga några rader på ett låtsasspråk - sabbodabbobadibobi – så är man välkommen.Men det räcker alltså inte. Det finns människor som anser att detta inte är en tillräckligt liberal musikform. De kvävs i jazzens tvångströja. Dess stelbenta regelverk hämmar deras kreativitet. Jag kanske bara vill titta på mitt instrument ibland, säger de. Jag kanske bara vill hamra lite med det mot notstället, ska inte jag få det, bara på grund av vad någon gammal gubbe har bestämt för hundra år sen. Ingen jävla jazzpolis ska säga till mig vad jag får göra, ingen har rätt att komma och berätta för mig hur jag ska leva mitt liv.  När människan fått smaka på frihetens frukt går det inte att backa. För varje ny generation blir självständighetskraven större. Det är det som gör barn så skrämmande. Oavsett hur mycket frihet deras föräldrar fått ska de ha mer. Det kommer även frijazzmusikanterna erfara när de en dag får barn. Ungarna kommer inte vara särskilt imponerade av pappas frigörelse. Din underkuvade jazzkonformist, kommer de säga, jag ska aldrig bli som du. Jag vill ha äkta frihet. Jag ska tugga jazztobak och spela in ljudet. Eller vaddå tugga, det kanske inte jag har lust med, jag kanske vill smeta in det i ansiktet, det har jag rätt till, ingen jävla jazztobakspolis ska komma och berätta för mig osv, osv.  + Satsumas. Valt till bästa namn på en citrusfrukt för sjätte året i följd. Grattis satsumas!– Physalis. Fjolligt namn. Fjollig frukt. Skärpning.

klar

Artikellänk är kopierad

Stephan Mendel-Enk
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro