ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Du, det är slut ...

Petra Axlund · 8 Jun 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Det värsta som finns i ett förhållande måste väl ändå vara när det tar slut. Oavsett om man är avslutaren eller den som blir obarmhärtigt avslutad. Man har ju hört talas om lyckliga skilsmässor, om par som gjorde slut båda två på precis samma gång och var så där fantastiskt överens och sams. Inte ett krossat glas eller en fälld tår. Ingen pyspunka på bilen, inga sönderklippta kalsonger eller återlämnade böcker med sista sidan utriven. Bara tack för den här tiden och nu går vi vidare och så klart att vi håller kontakten.

Tänk vad mycket enklare det var när man gick i mellanstadiet. Man skickade en lapp under mattelektionen där man frågade chans och bad om svar på rasten. Sen när man tröttnat fick en kompis föra fram budskapet ”du, det är slut”. Så smidigt. Och om en person gjorde slut med en först, la man upp ett tillgjort gapflabb och sa att man själv ändå hade tänkt göra slut och det mest var skönt att bli av med personen i fråga. Sen gick man kanske hem och grina i en kvart eller två. Det sägs ju att ”living well is the best revenge”. Alltså att visa sitt nyblivna ex att man mår bra och är lycklig är det bästa sättet att hämnas på. Det är nog menat att vara så där smart och vuxet filosofiskt men ändå ganska likt det där tillgjorda gapflabbet man smällde av i mellanstadiet. Lite ”titta vad himla bra jag mår och jag har gått ner i vikt och snyggt solbränd har jag blivit och nu ångrar du dig allt, va!?”. Och råkar man springa på exet på stan gäller det att på alla tänkbara sätt visa hur lite ledsen man är. Allt är toppen, fantastiskt och helt perfekt faktiskt och hur har du haft det då, vad roligt att ses och vi måste ta en fika någon dag. Fast man kanske egentligen har lust att sparka honom hårt i skrevet, skrika helt opassande könsord och bara hata på hög nivå. Men nej då. Här är det ”living well” som gäller. Snarare ”living hell”, om ni frågar mig.

Sen finns det ju en massa oskrivna regler på hur länge man ska vänta innan man kan hitta någon ny. Och innan man berättar det. Mitt ex och jag träffade nya respektive ungefär samtidigt. Det gjorde såklart saken lite enklare. Så en sommar berättade han att han och den nya skulle åka på semester till Kreta. Först stack det till lite i hjärtat men så kom jag ju på att jag skulle flytta till min nya kärlek i USA. Och då kändes det på något mycket omoget sätt som att jag vann. För jag menar, vad är två veckor på den sönderturistade lilla Medelhavsön jämfört med ett helt nytt, spännande liv i Amerika? I min mellanstadiehjärna var det en living smällkaramell.

+ Svensk sommar där solen inte går ner, färskpotatis och sill, knäckebröd med Västerbottenost, solvarma klippor, isglass på Dramatentrappan, Allsång på Skansen, ja till och med svenska myggor. Sommar-Sverige är fantastiskt.

– Det är slut mellan mig och Metro så detta blir min sista kolumn. Men vi ses ju på min blogg www.sportyspice.blogspot.com

klar

Artikellänk är kopierad

Petra Axlund
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro