ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Efter operationen
 ville hon inte leva

Hillevi Wahl · 18 Nov 2014
Uppdaterad 18 Nov 2014

klar

Artikellänk är kopierad

HILLEVI WAHL: Min förra Metrokrönika handlade till stor del om sambandet mellan magsäcksoperationer och alkoholmissbruk . Jösses, vad många reaktioner jag har fått på krönikan! Självklart från människor som är nöjda med sin magsäcksoperation – men också från de som berättar om ett långvarigt helvete. ”Jag hörde ju bara talas om alla som blev lyckliga. När det inte hjälpte mig, när jag mådde dåligt och började gå upp i vikt igen – då tänkte jag att det var mitt fel. Det funkade tydligen på alla andra, utom på mig. Jag kände mig mer ensam och misslyckad än någonsin”, sa en kvinna. Hon drabbades av en svår depression efter operationen och mådde så dåligt att hon inte längre ville leva.

Jag var på Hälsomässan i Stockholm och fick höra otaliga berättelser, från kvinnor och män som haft samma erfarenhet. De trodde att de var ensamma om att ha svåra besvär efter operationerna, de anklagade sig själva, de gick in i depressioner och flera av dem blev också gravt alkoholiserade. Till slut fick just dessa personer rätt stöd och ett par av dem hjälper i dag andra människor att bli friskare och mer välmående människor – utan operation.

Erik Hemmingsson är fetmaforskare på Karolinska Institutet och har kommit till ungefär samma slutsats som jag. På sin internationella blogg Holistic Obesity skriver han: ”Det står helt klart att det finns allvarliga risker med dessa operationer. Exemplen visar en kraftig ökning av risk för alkoholism, depression och undernäring. Vi ser också en ökad risk för självmord. Jag tror ni håller med om att det här är rätt tunga argument mot magsäcksoperationerna. Om ett läkemedel var associerat med dessa risker hade de sannolikt aldrig blivit godkänt.”

Från början forskade Erik Hemmingsson egentligen på effekter av lågkaloridieter. Han var inte speciellt intresserad av patienternas känsloliv. Men han kunde snart inte blunda för patienternas barndomsberättelser. Många hade varit med om svåra trauman.

”Vanligtvis är människor ganska ovetande om hur mycket negativa tankar och känslor de bär omkring på varje dag, och hur mycket det påverkar deras kroppsvikt. Om vi inte hjälper människor förstå detta, varför de gick upp i vikt från början, så kommer vi förmodligen aldrig att lyckas hjälpa människor att få till en långsiktig viktminskning”, skriver Erik Hemmingsson. Äntligen en fetmaforskare som fattar, tänker jag. Det ska bli intressant att följa hans arbete.

PLUS: Läsgodis! Ett år i djungeln av Suzanne Collins (Bonnier Carlsén) och är en smart, rolig och allvarlig barnbok om Suzi. Hennes pappa åker ut i ett krig och skriver vykort hem till henne. Läs!

MINUS: Spice – en kemisk häxbrygd. ”Ett djävulens påfund”, kallade en polis den nya drogen som tar allt fler unga liv. Jag kan bara instämma.

klar

Artikellänk är kopierad

Hillevi Wahl
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro