ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Empati tar slut vid blockgränsen

Johan Norberg · 14 Nov 2012
Uppdaterad 14 Nov 2012

klar

Artikellänk är kopierad

Ett av de mest avslöjade reportagen från det amerikanska presidentvalet var kreativt båg. En journalist frågade Obamaväljare på gatan vad de tyckte om några av Romneys förslag. De berättade att han ville utöka övervakningen av medborgarna, genomföra fler attacker med förarlösa drönarplan och tänkte upprätta en dödslista på personer som utan juridisk process kan avrättas, no questions asked. 

Obamasupportrarna svarade att det är fel och bryter mot konstitutionen. Någon slog fast att Romney måste vara psykopat, någon annan att han är ”en galen, galen människa”. Det är bara det att de åsikter journalisten redogjorde för inte var Romneys, utan Obamas egna. Det var bara när de trodde att det var Romneys åsikter som de tillfrågade ansåg att de bevisade att den som tyckte så är dum i huvudet. 

Jag är övertygad om att man skulle kunna avslöja republikaner på samma sätt, och att man skulle kunna göra detsamma i Sverige. Den som följer ledarsidor eller Twitter vet att det finns en stor krets verbalt begåvade personer som lika ivrigt mobbar motståndaren för minsta felsägning, som de ursäktar egna kandidater som kritiseras för samma misstag. 

Ett amerikanskt experiment, som beskrivs i tidskriften Psychological Science sprider ljus över vår vilja att se flisan i motståndarens öga, medan vi missar bjälken i vårt eget. Om man är ute i kylan en viss dag så tror man att andra också fryser just då, och om man äter salta snacks utan att dricka något så utgår man från att andra är törstiga. På sig själv känner man andra – vi tror att andra är tröttare än de är bara för att vi själva är trötta. Och jag tror att du som läsare är mer intresserad av det här experimentet än du är, bara för att jag nyligen läste om det och tycker att det säger något väldigt viktigt.

Det fanns nämligen en sak som upphäver denna tro att andra är som en själv – att man får veta att hon tillhör den andra sidan politiskt. Då överdriver vi plötsligt inte längre undermedvetet hennes likhet med oss i känslor och behov. En moderat som fryser överdriver hur mycket en annan person fryser, tills hon får reda på att den andra är socialdemokrat, och vice versa. 

Den skakande innebörden av denna forskning är att vår empati tar slut vid blockgränsen. Om vi gör misstaget att börja heja på ett politiskt lag, börjar vi snart betrakta de andras supporters som annorlunda i grunden. Vi ser inte oss själva i dem, och får svårare att se att de kan ha ärliga avsikter, eller en poäng. Sägs något galet? Nej ”din” kandidat kan förstås inte tycka så, det måste vara en felsägning eller ett missförstånd, eller så finns det goda skäl som bara inte kommit fram än. Men om det är motståndarna som säger det är det naturligtvis för att de tycker så, de psykopaterna.

 Microsoft har utvecklat teknik som gör att det du säger kan läsas upp på ett annat språk. Babelfisken i ”Liftarens guide till galaxen” på riktigt.+ Babelfisken är verklig

– Kinas val Vilka svagheter vi än ser i demokratiska länders val – jämför med det kinesiska folk som inte har något val när det nu underkastas en ny omgång herrar. 

klar

Artikellänk är kopierad

Johan Norberg
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro