ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Fincher flår en katt på fler sätt än Huss Nekrofil

Jonas Cramby · 23 Aug 2010
Uppdaterad 11 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

När jag såg trailern till den Irene Huss-film som gick på Kanal 5 igår så hade jag först oerhört svårt att avgöra om det verkligen var reklam för ännu en kommande deckare eller en slags briljant, men elak, summering av de senaste 10 årens svenska tv-crime.

Trailern inleds nämligen med att en "förbipasserande med hund" hittar ett lik bland klipporna sedan ett snabbt klipp till en rättsläkare som allvarligt förklarar:– Vad vi har att gör med är något så ovanligt som en sadistisk nekrofil.

Sedan en blixtrande bild på en hotfull ungdom i luvtröja som utför någon slags satanisk ritual, ett dumpat lik och en bikertyp som står stilla och verkar vänta på en signal från bakom kameran, nickar och sedan måttar ett slag mot vår hjältinna (som försvarar sig med karate). Vidare följer en vardaglig scen runt frukostbordet (där samtliga medlemmar i familjen pratar med olika dialekter), någon som halkar när han ska hoppa från en båt och sist en rökande Kurt Olsson i brun, illasittande kostym som uppgivet förklarar: – Fy fan vilket jobb man har.Om all konst i grund och botten är självporträtt så är det inte särskilt svårt att räkna ut vem som lagt till den där sista repliken: regissören. För där den anglosaxiska tv-världen ständigt försöker förnya och hitta nya infallsvinklar på det eviga ämnet brott och straff så verkar de svenska tv-deckarna bara vara inspirerade av samma sak: varandra.

Den ursprungliga svenska tv-deckarformeln, som ritades upp av Bo Widerberg runt tiden för "Mannen på taket", har kopierats så många gånger att vad som återstår är suddigare och mer nött än den där obligatoriska loggan i skrivmaskinstypsnitt.

Just därför är det en stor grej att David Fincher har valt att spela in sin Millenniumtrilogi i Stockholm.

Förutom att det är första gången Hollywood skildrar vår huvudstad i en sådan stor filmserie – så kanske den av svensk tv-deckarkultur obesmittade Fincher kan visa att det faktiskt är möjligt att flå en katt på fler sätt än vad Irene Huss sadistiska nekrofil klarar av.

klar

Artikellänk är kopierad

Jonas Cramby
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro