ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Flera språk är ett tecken på integration

Nabila Abdul Fattah · 25 Feb 2009
Uppdaterad 14 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Min vän Paula  berättade om sin arbetsplats. Hon jobbade på Tegelhuset, en kommunal fritidsgård i Rosengård. Just den fritidsgård som nu fått rätt mycket uppmärksamhet för att personalen tvingat alla ungdomar att antingen prata svenska eller bli avstängda.

Alla vi som är utbildade, och även människor som har något bakom pannbenet, vet att det inte handlar om språket i sig, utan om den egna identiteten. Att detta ger tydliga tecken om att individerna inte duger till som de är. Och detta även på det som ska vara deras fritid. Det handlar inte om att inte vilja prata det svenska språket. Det handlar om att tvingas till att göra detta.

Det är väldigt konstigt att i ett område där det talas runt 50 olika språk så väljer man att prata svenska. Svenska ja. För vi bor ju i Sverige. Men alla som varit i Rosengård vet att Rosengård är stadsdelen som Sverige glömde.

Men så pratar man om integration, som att Rosengårdsborna inte är integrerade. För det är de. Det är snarare svenskarna som inte är integrerade med Rosengårdsborna.

I Hammarkullen i Göteborg där jag bor och jobbar med ungdomar pratar palestinska ungdomar somaliska, kurdiska ungdomar firade Kosovos självständighet tillsammans med kosovoalbanerna och skrek ”Länge leve Kosovo” högre än kosovoalbanerna själva. Romerna pratar arabiska lika brasom araberna och alla dansar kurdisk folkdans som om de var uppvuxna på dansgolven. Och alla pratar svenska ibland och alla pratar alla andra språk ibland.

Det är för mig ett tydligt tecken på integration. Och det är ett tydligt tecken på respekt gentemot deras identitet. Att censurera ens språk är att censurera ens identitet.

Resten av personalen på Tegelhuset använder argumentet att barn inte ska kunna mobba eller diskriminera andra och därför får man inte prata annat än svenska.

Men är det inte deras uppgift som fritidsledare att se till att uppmuntra bra värderingar snarare än att agera språkpolis? Eller har man inte fattat att om man är en mobbare så spelar det ingen roll vilket språk man snackar?

I mina öron klingar det som ett dåligt argument för att censurera en människas identitet.

Vill man ha ungdomar som inte mobbas så tar man itu med mobbningen, inte språket. + Illmar Reepalus uttalande om att han inte vill att Israel ska spela iDavis Cup!– Victoria är förlovad. Snälla någon, bry sig!

klar

Artikellänk är kopierad

Nabila Abdul Fattah
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro