ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Förändra inte mot folkets vilja

Johan Norberg · 27 Feb 2013
Uppdaterad 27 Feb 2013

klar

Artikellänk är kopierad

Antonio Piazza grämer sig nog över att övervakningskamerorna var aktiva den dagen. De dokumenterade nämligen hur denne högerpolitiker från Lombardiet i norra Italien skar sönder däcken på en funktionshindrad pensionärs bil. 

Den stackars bilägaren hade bett Piazza att flytta sin Jaguar från den handikapplats han behövde. När Piazza vägrade tillkallade mannen polis, som utdelade en bot. En halvtimme senare smög Piazza tillbaka med en kniv och tog ut sin hämnd på den funktionshindrades Renault. Trots att politikern från Silvio Berlusconis parti saknar handikapp tyckte han sig ha rätt att parkera där – han brukade ju göra det. 

Många italienare såg det som en illustration av arroganta politikers vilja att sko sig och vana att ta vad de vill ha. När Piazza blev utesluten ur sitt parti klagade han: ”Det finns personer som har gjort betydligt värre saker än jag som sitter kvar”. Det har han rätt i. Berlusconi använde tiden vid makten till att ändra lagarna för att undkomma fängelse. Politiker från höger till vänster har ogenerat använt partistöd och ersättningar till att finansiera lyxliv. Det stora vänsterpartiet skadades nyligen av fiffel i en storbank den kontrollerar. 

Italien måste reformeras bort från korruption, regleringar och slösaktighet. Men den person EU skickade för att städa upp röran, den avgående premiärministern Mario Monti, hade inget riktigt demokratiskt mandat. Han fick makt under hot om att EU annars skulle låta det skuldsatta Italien gå i total konkurs. Det är inte en hundra procent idealisk plattform för att genomföra obekväma reformer.

Resultatet såg vi i veckans val. Vänstern förlorade tre miljoner väljare, och högern sju miljoner. Montis mittenallians fick bara var tionde röst. Den sensationelle vinnaren var komikern Beppe Grillo. Hans missnöjesparti Fem Stjärnor gick från ingenting till att bli landets största parti. Hans aggressiva blandning av Miljöpartiet och Ny Demokrati tog inget statsstöd, men hans ”Dra åt helvete”-möten mot den politiska klassen har lockat hundratusentals italienare. Krav på folkomröstning om euron och avskaffat stöd till politiker och medier gav honom var fjärde röst. 

Grillos succé var ett sammanbrott för landets etablissemang, men också för EU:s försök att köpa kontroll i utbyte mot finansiella garantier. Ett land kan inte ändras mot folks vilja, på distans, av Bryssel och Berlin. Det underblåser ilskna nationalistiska känslor i hela Europa. Vi kanske ska vara glada över att det var en så godmodig figur som Grillo som kanaliserade missnöjet denna gång. SVT:s Rapport råkade kalla Beppe Grillo för Benito i måndagens sändning. De måste ha tänkt på gamle diktatorn Benito Mussolini. Låt oss hoppas att det var ett rent misstag och inte ett dåligt omen.

 Netflixserien House of Cards är det starkaste och brutalaste politiska dramat sedan…tja…den gamla brittiska TV-serien House of Cards.+ House of Cards

Tänk om en polis i detta ögonblick kontrollerar din identitet på grund av din hud- och hårfärg. Så tycks våra politikers jakt på papperslösa (”REVA”) fungera i praktiken, bland annat i t-banan. Ett utmärkt tillfälle att fundera på vilket samhälle vi vill ha.– REVA 

klar

Artikellänk är kopierad

Johan Norberg
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro