ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Försupna arbetare – våra nya kramdjur

Boris Benulic · 19 Jun 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Vi verkar alltid ha behov av att gulla med något, och det skiftar från år till år. Vissa år är det döda ting som en monchichi eller en tamagotchi – andra år kan det vara levande varelser som nymfparakiter, dansmöss eller mopsar.

Just nu är det alkoholiserade arbetare som är våra kramdjur. Nyss fick Susanna Alakoski Augustpriset för sin ömsinta skildring av försupna finska arbetare som konstant bankar sina fruar till blodpalt. Och så får Åsa Linderborg massor av beröm för ”Mig äger ingen”, romanen om ännu en nedkrökad farsa som inte kan ta hand om sig själv, än mindre om sina barn.Det är en typisk, nedlåtande överhetssyn vi möter, och trots att de kallar sig vänster skriver Alakoski och Linderborg som om de var välgörenhetstanter från 1890. I deras värld är arbetaren stark i kroppen men svag i anden och begiven på brända och starka drycker. Man bör tycka synd om honom. Förståelse! Förlåtelse!

Vänstern vågar inte längre säga att de förtryckta ofta förvärrar sin egen situation – både i västvärlden och bland tredje världens fattiga massor. Hundratals miljoner lever under miserabla förhållanden i Asien, Afrika och Latinamerika – men de små medel de har förslösar de på fel saker.I en deprimerande artikel i The Journal of Economic Perspectives redogör Abhijit Banerjee och Esther Duflo för hur de riktigt fattiga i 13 länder använder sina inkomster – som är mindre än 15 kronor per dag. En stor del går till tobak och alkohol – 8 procent i Mexiko, 5 procent i Indien, aldrig mindre än 4 procent i de undersökta länderna. Och så festar man upp pengarna på bröllop och festivaler – snittet i de undersökta områdena i Indien verkar vara 10 procent.Samma förtrampade människor satsar mindre än 2 procent av sina inkomster på utbildning – vilket innebär att de kommer att fortsätta vara förtrampade eftersom de lägger ner minst sex gånger så mycket på ”party, party”. Livet må vara grått, men drinkarna är färgglada.Och om ni undrade – jo, i tredje världen kan man köpa sig utbildning fastän man är fattig – i till exempel Indien finns mängder av privata grundskolor som för en låg avgift lär barn skriva, läsa och räkna. Men ska du gå där är ju förutsättningen att dina föräldrar inte festat upp sina magra inkomster.Den vänsterradikala tradition jag tillhör tog en gång i tiden plats i samhället, och omformade samhället, genom att disciplinera arbetarklassen.Är det bara jag som har en känsla av att den sortens arbetarrörelse behövs igen? Inte bara i tredje världen utan även i Sverige.

+ Carol Broussard, borgmästare i Delcambre, Louisiana, som vill bötfälla dem som har sådant byxhäng att kalsongerna syns.

– Sveriges största grävling, som visat sig bo under vårt nyinköpta torp.

klar

Artikellänk är kopierad

Boris Benulic
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro