ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Hur kan yin sluta älska yang?

Petra Axlund · 27 Dec 2006
Uppdaterad 16 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

 Alla människor vill bli älskade. Alla söker efter kärlek och efter en person som man kan leva resten av sitt liv med. Den perfekta partnern. Någon som ska uppfylla våra drömmar och göra oss lyckliga. Någon som ska tänka och tycka som en själv. Dela ens grundläggande värde-ringar. Någon som lyssnar och förstår. Gör oss hela. Kanske till och med till bättre människor. Men oavsett om det finns en person ”där ute” som är perfekt för just dig så kan man ju inte låta bli att undra om denna jakt egentligen inte bara är en enda lång egotripp. För det vi söker är ju en person som är precis som oss själva. I sann Baloo-anda letar vi efter någon som trallar ”jag vill va som du, se ut som du”. Bara en sådan sak som att man säger att personer som liknar varandra har äktenskapstycke. Det är ju inget annat än att vara egenkär. Vi snackar narcissism på hög nivå. Vi hittar någon som ser ut som oss själva och tänker att gud vad snygg han är. Och någon som tycker precis likadant, och vi tänker att attans vad smart han är. Skulle inte en spegel och en handtralla funka lika bra?

Men säg då att vi hittar den där perfekta spegelbilden av oss själva. Den där personen som man faller handlöst för, som man är upp över öronen egenkär i. Hur kan det komma sig att en sådan kärlek tar slut? Hur kan yin sluta älska yang? Hur kan man någonsin inte vilja leva med avbilden av sig själv? Det som en gång kändes så rätt är plötsligt bara fel. Personen i fråga går plötsligt från perfekt till imperfekt. Från maka till omaka. Och enligt min helt ovetenskapliga teori om att det egentligen bara handlar om egenkärlek måste ju detta bero på att vi slutat älska oss själva. Och som alla samlevnadsexperter säger, älskar man inte sig själv kan man inte älska någon annan heller. Kanske är det så att vår jakt på lycka och perfektion sätter krokben för oss själva? Vi kommer precis som Narkissos dratta i sjön och drunkna. För visst är det så att par som inte ser ut att passa ihop har de flesta människor åsikter om. Men gud, han är ju dubbelt så lång som hon, de kommer ju från olika kulturer, hon är svart och han är vit, de tycker ju helt olika eller hon är mycket äldre än han. Det rynkas på näsor och viskas att det där serdu, det där kommer ju inte att hålla. Nej, de är på tok för olika, det kan ju vem som helst förstå. Men det är kanske det som är tricket till kärlek som varar livet ut. Det måste inte vara så himla perfekt. Man måste inte vara ett karbonavtryck av sin partner. Man får vara olika. Tycka olika. Uppfylla sina egna drömmar i stället för att vänta på att någon annan ska göra det åt en. Det är vad jag kallar perfekt. 

klar

Artikellänk är kopierad

Petra Axlund
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro