ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

I dag behövs väktare med krullig sladd

metro · 10 Maj 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

STEPHAN MENDEL-ENK Det kan vara ett tecken på skenande konsumtionshysteri att affärerna nu anser sig behöva beväpnade vakter för att meddela att de håller på att stänga. Klockan kvart i sju varje kväll dyker han upp i entrén till mitt lokala köpcenter. Två och en halv meter lång, stickad tröja på den väldiga överkroppen och i örat en sån där krullig sladd som mellanstadietjejer brukar ha sina nycklar i. 

Jag har aldrig sett honom eller andra väktare inne på varuhuset vid någon annan tidpunkt, men en kvart  före stängningsdags står han där varje kväll med sin trygga blick och behärskade andhämtning. Lugnt och bestämt avvisar han de köphungriga stackare som närmar sig varuhuset i hopp om att kunna pressa in några extra minuters shopping före middagen.

Förr i tiden brukade butiksinnehavaren släcka ner ljuset i affären när det närmade sig stängningsdags. Därefter kanske han eller hon började dra ner galler över dörren och vissla lite otåligt. Kunderna uppfattade budskapet och gav sig i väg.

Den typen av subtila signaler räcker inte i dag. Inte ens uppenbart osubtila signaler som att butiksinnehavaren ställer sig i dörren och berättar att affären inte längre är öppen anses alltså vara tillräckligt. En butiksinnehavare besitter inte auktoritet nog för att stoppa den galopperande köpdriften hos shoppingbrunstiga nutidskonsumenter. De skulle bara klampa rakt förbi ”flytta på dig, jag ska handla, jag skiter väl i om det är öppet eller inte”. I dag krävs pondus. I dag krävs en väktare på två och en halv meter som är beredd att öppna eld om han inte blir åtlydd. Det här är ett helt nytt ansvarsområde för butiksväktarna. Traditionellt har deras uppgift alltid varit att haffa snattare, sparka på pundare och harkla uppfordrande åt folk som stryker runt för länge i butiken utan att köpa något.   Numera har de inte tid att bry sig om sådant, det är inte där den stora utmaningen ligger. Numera ligger den i stället i att mota bort horder av frustrerade kunder, att förmedla till dem den känsliga informationen att affären är stängd, det blir inget mer, kassan är låst, köpfesten är över. I alla fall tills i morgon bitti.

Till och med i mataffären i köpcentrets bottenvåning har de börjat med väktare som plötsligt materialiseras i dörren några minuter innan de stänger.  Jag undrar så vad väktarna gör resten av dagarna. Hittills har jag inte vågat fråga och tills jag samlat mod tänker jag anta att de hänger utanför skolgårdar och byter krulliga sladdar med brudarna i femman.

+ Frispråkigheten hos de medverkande i tidningen Bons stora sexsamtal imponerar på mig.

– Bamse. Torftiga teckningar, hjärndöd dialog, obefintlig handling. 

klar

Artikellänk är kopierad

metro
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro