ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Innerstan – om föräldrarna får välja

Ann Söderlund · 19 Sep 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

En reporter ringer från en kvällstidning och undrar om jag vill vara med i ett reportage om ”gråa vågen”. ”Gråa vågen” är ju som alla fattar en ordflirt med 70-talets stora ”gröna våg” och handlar om den urbana människan som väljer ”närheten till allt”, framför leriga barnskor i tamburen och pendelavstånd.

Och just uttrycket ”närheten till allt” har även varit en av mina personliga favoriter när jag under åren från och till gjort mina listor – ”för” och ”emot” stan.”Men liksom det känns ju som att barn som bor i stan får ett mer socialt och kulturellt liv, liksom.”

Bah! Det handlar ju bara om oss vuxna. Om det så kallade sociala livet för barn inne i stan, om att leva ett inrutat liv där man träffar sina kompisar i parken eller på en skum bakgård. Och till skillnad mot vad man kanske kan tro, så finns ordet ”spontanitet” knappt i någon cityunges vokabulär. Allt måste planeras i förväg. Följa med någon hem efter dagis är inget man kommer på fem i tre. Trerummarnas vita designsoffor måste ju täckas över. Att prata om ”närheten till allt” som innerstadsförälder är som att prata om vädret med en ointressant granne. Bara något man säger. Inget som betyder något. Alla som bor i stan snackar om nattöppna affärer, trendiga restauranger, biografer, museer, teatrar –  men ingen jag känner går dit. Så vad återstår då av underbara innerstan? Soffhäng? Parkhäng? Gäddhäng?

Till och med en gädda kan ju räkna ut att små killar och tjejer blir osjälvständiga och kanske en aning frustrerade av att aldrig kunna gå någonstans utan mamma och pappas goda vilja och ambitionsnivå.Ändå väljer rekordmånga att stanna kvar i stan, en av tre som flyttar till förorten tröttnar ganska snart på bryggkaffet och bilköerna och flyttar tillbaka.

Den nya statistiken visar på ett trendbrott och därför är det extra paradoxalt att innerstan bara blir mer och mer barnfientlig. De som bygger nya lägenheter har inte hängt med i svängarna utan gårdarna blir bara mindre och mörkare. Att gå med sina barn till dagis kommer att vara som att kryssa sig genom dammen, dimman och bullret i Lützen. Föräldrar i stan tycker att det är fruktansvärt och bedrövligt eftersom vi som har småbarn i stan vill att hela världen ska anpassa sig efter våra nyckfulla liv (jag är inget undantag). Vi sitter på våra latteluncher och blir upprörda över restauranger som inte är bebisanpassade, ”Va, har ni inga fler barnstolar?”. Vi hytter och småkickar på bilar som åker för fort, gnäller på hyresvärden som inte anpassar gården för våra halvfrustrerade storstadskids. Vi blir euforiska i klädaffärer med lekhörna. Lovordar gym med barnpassning. När det snackas om att barnens behov hela tiden sätts i första rummet, så är det egentligen tvärtom. Att vi vuxna MÅSTE bo kvar i stan för att hinna med allt som får oss att må bra.

+ Bengt Ohlsson. Ingen skriver som han.

– På Kristallen-galan dunstade Jihde efter Aschbergs skämt om att det är konstigt att bli ”programledare för Idol när man är 40.” Om man tjänar typ en mille i månaden måste man kunna tåla ett litet påhopp utan att bete sig som en bortskämd bebis.

klar

Artikellänk är kopierad

Ann Söderlund
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro