ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en insändare. Texten är skriven av en privatperson som driver en åsikt och argumenterar för sin sak. En insändare är kortare än en debattartikel och låter skribenten vara anonym.

Insändare: Därför har jag slutat prata med receptionisterna

Insändare · 28 Jul 2018
Uppdaterad 28 Jul 2018

Foto: Unsplash


På gymmet blir jag – en glad och social tjugosexåring – en mycket märklig person, skriver insändarskribenten.

klar

Artikellänk är kopierad

Detta är en insändare. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Jag är på väg till mitt nya gym. Spänd av förväntan och oerhört taggad kliver jag in, tar av mig skorna och blir väldigt trevligt bemött av två tjejer som jobbar där. Där börjar det jobbiga.

quotation startEfter träningspasset så vet jag att jag att jag måste passera igen, jag kommer inte att kunna undkomma lite snack.quotation end

– Välkommen, är det bra? frågar de.

– Ja, det är sjukt bra, själv då? svarar jag. De svarar artigt att det är bra

– Okej härligt, jag kliver in och pumpar lite, säger jag. Jag vill inte fortsätta samtalet. De är väldigt trevliga och jag blir nervös i deras närvaro. Jag vet inte vad nästa mening ska vara, jag vet inte hur man för en konversation efter dessa klyschiga artighetsmeningarna. Jag räddar mig själv genom att inte fortsätta samtalet.

Efter träningspasset så vet jag att jag att jag måste passera igen, jag kommer inte att kunna undkomma lite snack. Jag går igenom i huvudet vad jag skulle kunna säga för att ge ett bra intryck av mig själv för jag vet med mig att något måste jag säga. Man kan inte bara passera de trevliga tjejerna, det vore högst märkligt.

Nu är stunden inne – jag går mot receptionen, tar på mig mina skor och de frågar: Hur gick det? Jag säger: Jo bra tack, ha det bra.Jag går snabbt ut och ler – jag vill fortsätta samtalet för att vara trevlig men jag går ut snabbt och jag känner att de tycker att det där var lite oskönt av mig.

Nästa dag kommer jag igen. Hon säger: –Hej, är det bra? – bra ska gå in och pumpa lite, säger jag, skyddar mig själv.

Under ett halvårs tid håller jag på så här medan andra gym-medlemmar har härliga skrattande konversationer med tjejerna. Numera går jag in med musik i hörlurarna, vinkar och ler – och inser att gymmet är en social situation där jag som en glad och social tjugosexåring blir en märklig person.Clarence Hugo

klar

Artikellänk är kopierad

Insändare
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. Publisher och ansvarig utgivare Thomas Eriksson. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro