ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Jag blev avgiftad – för 145 kronor

Emi Gunér · 13 Jan 2013
Uppdaterad 13 Jan 2013

klar

Artikellänk är kopierad

Det var lite mycket precis där innan jul. Så mycket att jag var tvungen att ta en promenad kvällen före julafton. Jag sa att jag skulle köpa mjölk men egentligen ville jag bara ha ett ärende för att komma hemifrån och få vara själv med min Iphone. Jag tror du förstår. Önskan att vara själv med sin smartphone är en av samtidens starkaste krafter. Jag älskar min telefon, jag älskar internet, bland det värsta jag vet är situationer där man inte omedelbart kan kolla sin mejl eller få reda på vad Kimye hade på sig i går.

Hur som helst, jag gick där så nöjd och lyssnade på en podcast när det ringde och mina iskalla fingrar fumligt försökte få fram telefonen ur fickan. Ja, den åkte i backen på den enda snöfria fläcken i Stockholm. Du kanske har hört ljudet av Iphone-glas som går sönder. Det är så konstigt för det klirrar inte, det fladdrar. Det är det tragiska ljudet av hundralappar som flyger bort från privatekonomin. Någonstans bortom fladdret hörde jag min kille säga: ”Sallad, avokado”.  Sedan dog telefonen.

Jag köpte en ny telefon. En helt ny, för 145 kronor. På köpet fick jag ett nytt liv. Jag vet inte om det är ett bättre liv men det är annorlunda. Min nya telefon har ingen kamera, ingen 3G, den kan inte hantera appar, ta emot mejl, kolla busstider, visa film, fungera som radio, köpa biljetter, chatta eller Instagramma. 

Ju längre jag har den, ju mer känns det som att leva med mobilvärldens Amish. Den är född i samma tid som de flashiga telefonerna, men den kör häst och vagn och tackar bestämt nej till världsliga nöjen. 

Den vill bara ringa eller ta emot samtal. Den är fruktansvärt sparsam med elförbrukningen. Min familj älskar den och vad den gjort med min uppmärksamhet. De tycker inte jag ska byta tillbaka ens när min Iphone är lagad. De säger saker som ”avgiftad” och ”mer närvarande”. 

M en helt avgiftad har jag inte riktigt blivit. Häromkvällen satt jag på en middag och borde egentligen ha varit djupt engagerad i ett samtal om den moderne mannen. I stället satt jag och tänkte på hur jag skulle kunna få ut en enda liten smartphone-fix ur Amishphonen. Något måste man väl ända kunna göra med den? NÅGOT? Till slut kom jag på det enda möjliga alternativet och fick sätta mig på händerna för att inte genast följa pillerill-impulsen. Jag lyckades hålla mig ända tills jag kom hem, men då gjorde jag det omedelbart: ändrade tid och datum fram och tillbaka, fram och tillbaka.

 Semlorna är tillbaka!+ Frossar

Längtar redan efter lussebullarna.– Saknar 

klar

Artikellänk är kopierad

Emi Gunér
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro