ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Jag blev rädd för de jag känner

Fridah Jönsson · 20 Dec 2012
Uppdaterad 20 Dec 2012
Jag blev rädd för de jag känner

Jag blev rädd för de jag känner


klar

Artikellänk är kopierad

Vad är det för läskig psykos som drabbat Sverige den senaste tiden? Plötsligt har alla rätt att bestämma vem som får bli kränkt och inte. Det skojas och skämtas och suckas över pepparkaksgubbar och svarta dockor i Kalle Anka och de som suckar och skämtar högst är de som bestämmer att folk inte får bli kränkta av det.

Att det finns ett gäng människor som röstar på SD som är helt immuna mot kunskap visste vi ju sedan länge. Dem är ganska lätta att avfärda som dåligt pålästa särskrivande losers som vi måste ta debatten mot.

Jag brukade tycka att de människorna var ganska skrämmande – men så kom förra veckan och jag blev i stället rädd för alla i min närhet. Rädd för min gamla klasskompis, rädd för före detta kollegor, rädd för andra journalister.

Facebookstatusar fylls med rader om att det är ”löjligt” av Disney att klippa bort rasistiska nidbilder ur Kalle Ankas jul och mina vänner gillar sidan ”Vi som vill ha tillbaka den svarta dockan på julafton nu!”. Folk engagerar sig så in i helvete för saker de aldrig någonsin ägnat en tanke åt tidigare – och inte på det där befriande sättet som när det blev manifestationer mot att SD kom in i riksdagen, utan tvärtom.

Jag känner tydligen människor som själva tar sig rätten att besluta vad andra människor blir kränkta av. Det är alltså folk som är födda och uppvuxna i Sverige, av svenska föräldrar, som alltid haft det gott ställt ekonomiskt från egen TV på rummet till fotbollsläger till gymkort – och nu engagerar de sig.

De skriver att det är så töntigt att klippa bort svarta dockor, att det är otänkbart att någon skulle bli kränkt och de deklarerar att de inte hört talas om en enda ”mörkhyad” person som blivit kränkt av den svarta dockan i Kalle Anka (exakt hur de gick tillväga när de gjorde denna undersökning bland alla sina ”mörkhyade” kompisar hemma i Dalarna eller på Södermalm framgår inte).

De verkar helt blinda för det faktum att det här inte är deras sak att definiera. Människor som inte utsatts för rasism kan inte dra gränsen för var den går. Vi vars familjer sedan hundratals år tillbaka har varit födda i Sverige kan liksom inte ta oss rätten att bedöma vad människor som inte varit det blir kränkta av.

Människor som fått höra glåpord och hot på grund av sin hudfärg i hela sitt liv har ingen som helst skyldighet att lyssna på ”etniska svenskar” som beklagar sig över att SD är tredje största partiet och i nästa andetag förklarar att kränkt är minsann inget du kan bli över rasistiska stereotyp-bilder.

Rasismen har gått från bomberjackor och rakade huvuden via kavajer och glasögon till H&M-leggings och JC-skjorta – och vi bara låter det pågå. Någonting är ruttet i riket Sverige.

Jorden ska gå under i dag och vi slipper därmed Facebook-statusar från folk som ”bara älskar” hackspetten i Kalle Anka.+ Undergången befriar.

Föräldrar som vägrar att ens ÖVERVÄGA att vara nyktra på julafton, ni borde ta en rätt lång funderare.– Fundera över alkoholen.

klar

Artikellänk är kopierad

Fridah Jönsson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro