ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

"Jag får nöja mig med Icamiljonärens skulor"

Jennie Hammar · 30 Okt 2009
Uppdaterad 14 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Jag trängs inne i livsmedelsbutiken runt hörnet och den hetsiga middagsjakten har börjat. Dagens sämsta ögonblick. Jag och min man brukar klunsa om vem som måste exekutera inköpslistan eftersom vi båda hatar den här oundvikliga stunden, då förhoppningar krossas.

Strax efter klockan 17 är kaoset i full blom. Gångarna är tätbefolkade av hålögda, slutarbetade människor som likt hungriga kobror förbehållslöst hugger tag i cornichoner, morötter och köttbitar. Första tjing gäller i de utplockade hyllorna – för att slippa välja mellan vissen isbergssallad och besk frisé. Pest eller kolera.

Så är det att bo i Stockholms innerstad. Rätten till fräsch råvaruhandel har jag försakat till förmån för brett utbud av konserter, restauranger och kittlande nattliv.

Bilden av att flanera förbi Hötorget och plocka upp färska kantareller eller en köttbit på Södermalmshallen är under stressiga veckor en ouppnåelig illusion. 

Innanför tullarna hittar man Sveriges sämsta mataffärer. Snäppet vassare än tobaksbutiken på hörnet. Jag hör missnöjda viskningar: "Hur kan de ta 50 spänn för en tomat!" (marginell överdrift här) eller "Hur kan köttfärsen redan vara slut?" Alltihop ackompanjerat av en larmande pet-automat som ingen orkar tömma.

Mitt i trängseln krockar jag med en bekant. Också hans blodtryck är högt och han flämtar upprört att han "fått nog". Han berättar att han i ren affekt ryckt tag i en chockad butiksägare, som hade svarat med att dra med honom ut på gatan. Där hade han pekat på fastigheterna runt om och sakligt förklarat: "Jag är ensam här, ingen orkar ta sig någon annanstans. Jag behöver inte direkt trolla för att få det att funka!"

Och jag är ju en av idioterna som går rakt i fällan. Det säger sig självt: Varför ändra ett tidlöst koncept? Är jag så lat att jag inte orkar ta mig utanför staden – då får jag nöja mig med Icamiljonärens skulor. Jag sväljer mitt puttrande uppror. Förtränger det i samma sekund jag drar Visakortet (mjölk, ägg och toapapper: 300 spänn), skjuter dilemmat till morgondagen – då jag gör om exakt samma procedur igen.

+ Dan Browns "The lost symbol" gör hösten spännande. – Skånska morsan i "Mammas pojkar". Fixa ihop henne med SD:s Jimmie Åkesson – och gör tv av det.

klar

Artikellänk är kopierad

Jennie Hammar
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro