ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Jag har hopp om Obamas patriotism

Göran Greider · 9 Nov 2008
Uppdaterad 15 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Det har gått några dagar sedan den svenska natt då Amerika fick en svart president. Men jag har fortfarande tröttheten kvar i kroppen eftersom jag satt uppe till klockan fem och följde dramat. Av hela mitt hjärta höll jag på Obama men kände mig ändå underligt kluven, inte minst inför alla de förhoppningar som tillskrivits denne man.

Riktigt kritisk har jag varit till den överbevakning av det amerikanska valet som svenska, liksom alla världens medier har sysslat med. Kan det vara så att den allt mer massiva invasionen av ameri­kansk populärkulturen slutligen har gjort oss till mer eller mindre amerikaner?

Presidentvalet var en film, med en hjälte i huvud­rollen, och vi satt där som tittare och väntade på upplösningen. Vi levde oss in i detta val, både för att alla vettiga svenskar verkligen höll på Obama och inser vilket genombrott det är att en svart man blir överbefälhavare för en nation där minnet av slaveriet är levande och där rassegrationen ännu är grotesk.

Filmen ­slutade lyckligt, ja. Men så slocknar tv-apparaten, det blir spöklikt tyst, och omkring oss har vi nästan samma värld som nyss.

I den världen är den viktigaste drivkraften för en amerikansk president att försvara amerikanska intressen. Patriotismen är ju smått sjuklig i USA. Det brukar varnas för nyväckt rysk nationalism, med rätta naturligtvis, men vi glömmer att den amerikanska nationalismen är en konstant och överväldigande kraft som oavbrutet strålar ut från Vita Huset.

Den har under Bushåren dessutom varit infärgad i väckelsekristen religiositet och Bibeln och flaggan är Amerikas tecken i världen. Kan Barack Obama ändra på det? Yes, he can! vill man hoppas. Läser man hans självbiografi, som faktiskt är en litterär upplevelse, så finns det hopp. Banden till Afrika, varifrån hans far kom och där hans halvsyskon lever; uppväxten i Indonesien och det Hawaii där ursprungsbefolkningens närvaro påminner om att en amerikan inte behöver vara vit; erfarenheten från södra Chicagos fattigdom – allt detta finns uppenbarligen så starkt inom Barack Obama att hans patriotism rimligen borde kunna se annorlunda ut.

I självbiografin beskriver han gång på gång hur marken försvunnit under fötterna på honom när hans hudfärg rusat emot honom och skilt honom från andra amerikaner. Han liknar en svart Messias i ledningen för Rom. Hur ska det gå? Ingen vet. Alla hoppas.

+ Jag har fått en hatt, en sommarhatt, efter att hållit ett ­mode­föredrag på ett hattmuseum.

– Moderaterna vill skriva kontrakt med alla flyktingar. Jag säger bara: Varning för allt det finstilta i kontraktet …

klar

Artikellänk är kopierad

Göran Greider
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro