ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

"Jag tittar på ängen – och ängen tittar på mig"

Göran Greider · 3 Aug 2008
Uppdaterad 15 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Högsommaren lutar mot sensommar och det börjar redan kännas en smula vemodigt: ingen tid går att kalla tillbaka och varför gick dagarna så fort? Ännu mindre går det att kalla tillbaka de blommor som blommat klart i trädgården även om mycket blomprakt ännu återstår, särskilt litet norrut i landet där allt kommer något senare. Varje morgon går jag och tittar på mina Blomman för Dagen och blir lika häpen varje gång över de kyligt bergsblå blommorna som plötsligt är där – nya varje morgon, medan de gamla slutit sig och dör. Stockrosen står i en sky av darrande tunna rosor och äpplena har fått en viss rodnad. 

Men i skiftet juli-augusti tittar jag alltid också extra noga mot den äng som vi har alldeles intill gården. Det är inte vår mark, men bonden som odlar där undrade en dag om vi kanske ville ta hand om den lilla åkerlappen; den är bara på några hundra kvadratmeter och det är knöligt att vända en traktor där. Så vi adopterade åkern och beslöt oss för att göra en liten äng av den. Men vad är egentligen en äng? Idag vet nog de flesta inte riktigt det och tror kanske att ängar är något naturligt som alltid funnits i naturen. Det är det inte: Ängarna är människoskapade. För hundra år sedan gick en armé av bönder och drängar så här års ut i det höga gräset med sina liar och slog ängarna och pigor och bondmoror rafsade ihop gräset – minsta strå en dyrbarhet - som blev viktigt foder för djuren. På den magra jorden ville då till slut inga av de vanliga gräsen eller ogräsen slå rot – näringen räckte inte. Nej, på ängarna blommade de finaste arterna. Så såg det ut i det gamla jordbrukssverige: Överallt blommande ängar där fjärilar fladdrade På bara några decennier försvann ängarna sedan nästan helt, liksom åtskilliga fjärilsarter. Nu, i sista stund, har fler människor börjat väcka liv i dessa ängar igen. Nu i augusti infaller Ängens dag, instiftad av Svenska Naturskyddsföreningen. Någon vecka in i augusti har jag alltså tagit fram lien, klivit över gärsgårn och ut på ängen och slagit det höga gräset. Sedan har vi samlat in det – och fröerna har ramlat ner på marken – och lyft bort det från ängen. Så har vi gjort i några år nu och redan är de vackra blommorna på väg: blåklocka, prästkrage, smällglim, midsommarblomster. Men det dröjer åtskilliga år innan de verkligt kräsna fröerna växer här, för det måste jorden bli ännu magrare.  Jag ser ut över ängen. Och jag tycker att den också ser på mig.  + Att FRA-frågan gjort en hel generation unga till rebeller. – OS börjar snart och miljoner människor kommer för sportens skull att ”glömma” de mänskliga rättigheter som de annars inte skulle avstå från.  

klar

Artikellänk är kopierad

Göran Greider
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro