ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Jag vill bli som Claire Wikholm

Cissi Wallin · 6 Mar 2009
Uppdaterad 14 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Minns ni Markus som fick sparken för att han färgade håret rödsvart? Chefen sa: “Man kan inte se ut hursomhelst !” Markus jobbade inte på bank i Dressmankostym, han är ingen sån snubbe. Han monterade reklamskyltar.

Minns ni Emil som kickades från sitt lärarjobb på grund av att han spelade i ett blackmetalband.? Rektorns argument: Det fanns kollegor som var med i Pingströrelsen och de skulle inte tolerera hans musikstil. Och hur skulle föräldrarna reagera – tänk om de tog sina barn ur skolan!

Kan verkligen se det framför mig, mellanstadiekids som välter gravstenar och dricker blod. Linda Palm skrev en läsarkrönika i City för ett tag sen, hon var trött på att bli utstirrad på t-banan, av vuxna människor som tydligen provoceras av ungdomar i alternativa kläder. Linda blev förbannad, med all rätt.

Vi som inte vill flyta med idealströmmarna får stånga oss blodiga, de konservativa krafterna finns tamefan överallt. De tar varje tillfälle att trycka dit någon som vågat sig utanför deras ramar av okejhet. De skräms av alla som inte går att placera i fack, för visst är det hemskt? Odefinierbara människor… K o n s t i g a människor.

Kudos till Ebba von Sydow som uppmanar kvinnor att våga ha sina leopardtajts på viktiga möten som anställningsintervjuer. Hon tänker inte klä sig som en mellanmjölkskärring bara för att hon sedan länge betalar räkningarna själv.

Tre jag avgudar djupt är Claire Wikholm, Gunilla Pontén och himlens kitchigaste ängel: Alice Timander. De är stilpionjärer som borde prisas med medalj, de är konkreta bevis på att man som kvinna aldrig behöver rätta sig efter de som säger: ”Väx upp, klä dig efter din ålder” (det vill säga: Stick inte ut, var en död fisk). De har alltid struntat i all sån där skit och det är stort. För det finns inget som sticker mer i vissas ögon än en rafftant. Jag skall bli en rafftant, det lovar jag er.

Hatar kommentaren: "Du ser ju bara ut sådär för att du har ett så stort bekräftelsebehov!" Vad skall jag svara på det? "Nä, jag har knallrött hår, tatueringar, lite svart smink, lite för kort klänning, lite för färgstarka strumpor bara för att provocera idioter som dig. Egentligen älskar jag att inte synas alls, vet du. När jag blir trettio så skall jag växa upp, skaffa portfölj, headset och solbruna nylonisar. Bara för din skull!"

Min morsa köper gärna kläder som glittrar, som syns. Hon syns, vi har alltid synts. När jag var yngre skämdes jag över henne (det gör jag såklart inte längre, tvärtom). Alla andras morsor hade ju ”mammakläder”, ”mammafrisyrer”. De körde oss till kören, skolan, träningen och blängde skeptiskt på min lila lugg.

Deras janteuniform skrek själlös skam. Lika själlös som den tillrättalagda, småstadsacklimatiserade personligheten. För jag kände ju hur många av dem led, anade hur de drömde om sprakande färg, stiletter, kanske en tatuering på axeln... Men kollegorna på

Försäkringskassan hade inte accepterat en sån makeover. För på varje arbetsplats finns en elak konservatist. Är du en av dem?+ Jag skall till Almedalen. I neonrosa catsuit. Tihi.

– “Robinson”-sossen som försökte ockerhyra ut sitt Gotlandshus. Han kan stoppa upp det i ocker-hästsvansen.

klar

Artikellänk är kopierad

Cissi Wallin
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro