ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

ANNONS

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Jakob Ratz Endler: Frågan hur vill du dö?” stockar sig i halsen på oss läkare

Jakob Ratz Endler · 16 Jan 2019
Uppdaterad 16 Jan 2019
Den oväntade döden är ovanlig. Ofta finns det tid att tänka igenom vad som är viktigt, skriver Jakob Ratz Endler.

Den oväntade döden är ovanlig. Ofta finns det tid att tänka igenom vad som är viktigt, skriver Jakob Ratz Endler. Foto: Helena Landstedt/TT, Romi Stern


Vi talar alldeles för lite om döden. Inte sällan nämns den som en bisats, som ett om jag dör”, i stället för ett ”när jag dör”, det skriver narkosläkaren Jakob Ratz Endler.

klar

Artikellänk är kopierad

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

På mitt arbete är det nästan alltid någon som dör. Inte varje dag, men en vecka utan ett dödsfall är ovanligt. Det beror på att intensivvården har de sjukaste patienterna och att narkosläkare, som jag, tillkallas till avdelningar när patienter plötsligt försämras.

Efter att någon dör stannar all aktivitet upp en stund. I den stunden kan jag ibland tänka på den som dött, nu inte längre som patient utan som människa. Oftast vet jag inget eller mycket lite om personen, så jag får använda min fantasi. Jag ser ett blygt barn i en svensk femtiotalsskola, en stark byggnadsarbetare i ett sextiotal som bubblar av optimism. Jag ser en tung hand som en gång för länge sedan sökt en annan i ett biomörker, som lyft tusentals kaffekoppar och som ett barnbarn kan känna igen lukten av. Ett liv är slut, och precis som vid en födsel är det något både unikt och alldagligt. Och en gång kommer det att vara jag.

quotation startEtt liv är slut, och precis som vid en födsel är det något både unikt och alldagligt. Och en gång kommer det att vara jag.quotation end

Vi vet att vi någon gång kommer att dö. Ändå talar vi mycket lite om döden. Inte sällan nämns det som en bisats, som ett ”om jag dör”, i stället för ett ”när jag dör”. De flesta av oss fruktar i tysthet döden betydligt mer än vi tänker på och talar om den. Kanske fruktar vi döden för att vi i så liten utsträckning kan påverka när den sker? Hur den sker däremot, är något många av oss kan påverka.

Ibland fylls jag av en känsla att en död blev fel – inte i första hand att den skedde, utan hur. Av överdriven nit från vårdens sida, eller bristande vetskap om vad personen själv hade önskat sker den bland sterilt akutsalsljus, slangar, fullt av främlingar, ovärdigt och skrämmande. Den sker för att frågan ”hur vill du dö?” stockar sig i halsen på både läkare och anhöriga, vi frågar inte och, när det oundvikliga sker, så vet vi inte.

Den oväntade döden är ovanlig. Det vanliga är att vi dör till följd av en sjukdom som har varat i månader eller år. Ofta finns det tid att tänka igenom vad som är viktigt. Kanske är du rädd för att vara ensam när du dör? För att ha ont? Att inte hinna ta farväl?

Så ta nu ett djupt andetag, tänk igenom ditt sista andetag och berätta sedan för någon om det.

Jakob Ratz Endler, narkosläkare

Plus: Hjältarna på barnhospicet Lilla Erstagården som har Sveriges viktigaste arbete.Minus: Nyårslöften – 80 procent bryts till mitten av februari.

klar

Artikellänk är kopierad

Jakob Ratz Endler
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. Publisher och ansvarig utgivare Thomas Eriksson. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro