ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Jan Björklund ville bidra till invasionen av Irak

metro · 9 Sep 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

GÖRAN GREIDER "Vi kan inte sitta på läktaren” – kanske kommer det med tiden att bli den fras som överlever folkpartiledaren Jan Björklund och som evigt kan förknippas med honom. Det var nämligen så han såg på USA:s invasion av Irak: Han ville att Sverige skulle bidra med trupper och menade att det var omoraliskt att inte hjälpa stormakten. Det är några år sedan nu. Men jag har aldrig hört honom kommentera hur kriget sedan avlöpte: miljoner flyktingar, oräkneliga döda och en ny generation terrorister som fick fotfäste i Irak.

Jan Björklund, vald till folkpartiordförande i lördags, brukar litet surmulet klaga på att hans kritiker raljerar över hans yrkesbakgrund: den militära. Men han får skylla sig själv, för den entusiasm han visade inför USA:s olycksaliga krig är svår att inte förknippa med just yrkesmilitärens – det vill säga en person som i Sverige utbildat sig till militär, men som aldrig fått chansen att använda sina kunskaper i fält utan hela tiden tvingats ”sitta på läktaren”. Till och med i sitt installationstal klagade han på att kritiker jävlas med honom för att han varit militär. Men jag är stolt över att ha kämpat mot kommunismen, svarade han själv i sitt tal – och spädde i samma sekund ytterligare på bilden av sig själv som kommande från en äldre era i historien, det kalla krigets.  Med Björklund som folkpartiledare drar det in en vind från forna dagar i svensk politik – hela hans uppenbarelse andas liksom femtiotal. Han växte upp i en västgötsk textilarbetarfamilj och har en bakgrund som nog inte är så olik min egen. Men han verkar på något sätt ha stannat kvar i det gamla folkhemmets skötsamhetsideal, där inget störande buller fick höras. Hans ”kravliberalism” ekar av den tid då pekpinnarna slog ner i katedrarna. Björklund kan nog aldrig inse att den mest grundläggande orsaken till att det i dag är stökigare på lektionerna är att eleverna inte längre betraktar sina lärare som okritiserbara auktoriteter. Eleverna räknar inte med att straffas om de säger emot eller råkar ge upp ett glädjetjut. Men i spåren av den gamla disciplinära pluggskolan går i dag en stor del av den vuxna befolkningen omkring med djupa sår: för att de var rädda att göra fel, säga fel eller sjunga falskt.Så såg den ärevördiga skolan på många sätt ut före de pedagogiska revolutionerna från sextiotalet och framåt. Men Björklund kan inte förstå det där: han blev ju militär, det gick bra för honom. Han gick åt det håll pekpinnarna pekade.

+ Utsikten från berget Omberg när regnet upphör och Visingsö och odlingsbygdens alla vindkraftverk träder fram ur diset.

- Priset på ekologisk mat kan stiga, tror experterna. Men den maten borde subventioneras!

klar

Artikellänk är kopierad

metro
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro