ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Jesper Lindqvist: Känner vi oss verkligen säkrare med murar och militärer?

Jesper Lindqvist · 14 Maj 2019
Uppdaterad 14 Maj 2019
Den tunga polisiära, och militära, närvaron i hela Paris gjorde mig inte alls säkrare – den påminde snarare om hotbilden, skriver Jesper Lindqvist om sin vistelse i Paris.

Den tunga polisiära, och militära, närvaron i hela Paris gjorde mig inte alls säkrare – den påminde snarare om hotbilden, skriver Jesper Lindqvist om sin vistelse i Paris. Foto: Unsplash


Jönköpings kommun har byggt 300 meter lång mur, som kan fungera som ett skydd mot lastbilsattacker. Men finns det en gräns för hur mycket ett samhälle kan förebygga attacker?, skriver Metros reporter Jesper Lindqvist.

klar

Artikellänk är kopierad

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

I de stora, rikstäckande, nyheternas periferi dök det för några veckor sedan upp en grej som satte fingret på vilket samhälle vi i dag lever i.

Jönköpings kommun har färdigställt byggandet av en 300 meter lång mur, som löper likt ett skydd längs en av stadens parker. Medialt har kolossen kommit att kallas ”terrormuren”, efter att kommunens säkerhetssamordnare pekat på att den kan fungera som ett skydd mot lastbilsattacker.

quotation startSå var går egentligen gränsen? Vid vilken nivå kommer ”säkerhetsförebyggande åtgärder” klassas som resursslöseri snarare än något positivt.quotation end

Initiativet från Jönköping, som alltså är Sveriges tionde största kommun, ligger verkligen rätt i tiden när säkerhet allt som oftast är en punkt på dagordningen. Syftet är beundransvärt, men själv kan jag känna fenomenet mest väcker frågor.

Finns det en gräns för hur mycket ett samhälle kan förebygga brott, kriminalitet och attacker? Är alla åtgärder legitima med argumentet att de vidtas för att stärka invånarnas säkerhet?

Jag minns att jag började reflektera kring fenomenet när jag besökte Frankrike i samband med fotbolls-EM 2016.

Den tunga polisiära, och militära, närvaron i hela Paris gjorde mig inte alls säkrare – den påminde snarare om hotbilden. Och faktum kvarstår: Om någon verkligen vill tillfoga rejäl skada handlar det inte om huruvida attentatet äger rum eller inte, utan snarare om hur omfattande skadorna blir.

Så kommer vi som invånare någonsin att kunna känna oss helt säkra? Utan att totalt inskränka den personliga integriteten finns det inget sätt att till fullo förebygga våldshandlingar och attacker, och få är nog de som förespråkar ett verkligt ”1984”.

Så var går egentligen gränsen? Vid vilken nivå kommer ”säkerhetsförebyggande åtgärder” klassas som resursslöseri snarare än något positivt.

Frågan ställs på sin spets när en terrormur i en medelstor svensk stad i slutändan kostar närmare fem gånger så mycket som planerat. För så länge det är säkerhetsförebyggande är det ju lugnt, eller?

Jesper Lindqvist, reporter Metro

klar

Artikellänk är kopierad

Jesper Lindqvist
Jesper Lindqvist
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. Publisher och ansvarig utgivare Thomas Eriksson. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro