ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Kamphundsdebatten handlar om känslor

Jonas Cramby · 8 Aug 2010
Uppdaterad 11 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Under sommaren fick den gamla goda kamphundsdebatten ny fart i och med att Danmark valde att förbjuda ett antal "farliga" hundraser och kristdemokraten Mats Odell gjorde ett populistiskt utspel om att Sverige borde göra detsamma.

Trots att jag ägt en av de så kallade kamphundsraserna i 15 år nu och vid det här laget borde veta bättre så gav jag mig in i debatten rustad med argument, fakta och statistik som talade om att det inte bara är ineffektivt att förhandsdöma vissa raser utan också korkat och, ärligt talat, vittnar om ett ganska obehagligt sätt att tänka. Big mistake.

Vid det här laget borde jag nämligen ha lärt mig att kamphundsdebatten inte främst handlar om fakta och statistik eller ens åsikter: Den handlar om känslor.

Inom dagstidningsbranschen finns det ett uttryck som säger att om man vill ha reaktioner på sin text, så ska man skriva om hundar.

Det finns inget som polariserar människor så mycket som hundfrågor. Orsaken till detta är, om man tänker på det, ganska enkel. Å ena sidan har man hundälskarna för vilka hundarna är mer än bara djur: De är familjemedlemmar. Och om någon helt utan anledning förklarar att en medlem i ens familj – som just nu ligger i fotändan av din säng och drömmer att han springer – är farlig och borde förbjudas så försvarar man väl honom?

Hundhatarna ser det inte alls så. "Jag är egentligen inte för alla dessa förbud", säger de. "Men något måste göras och det nu!"Och så drämmer de en metaforiskt näve i bordet och känner sig genast lite lättade. De har definierat ett problem, utsett de skyldiga och kommit på ett sätt att hantera det.

För om ett par specifika raser kan pekas ut som de farliga så behöver man inte tänka på det ofattbara: att hemska olyckor och mänsklig ondska faktiskt existerar i en värld vi så gärna vill betrakta som trygg.

Kamphundsdebatten handlar i grund och botten om hur skönt det är att ha något att demonisera. Det är en mänsklig mekanism lika uråldrig som jättarna, häxorna och trollen. Så att det var just en kristdemokrat som förde upp förbudsfrågan ännu en gång förvånar mig inte det minsta: De är ju vana vid att tro på sagofigurer.

+ Sandhammaren i Skåne, Sveriges absolut vackraste plats (och det inkluderar dig, Gotland, ditt självgoda arsle)– Den annalkande hösten, hade jag skrivit om jag inte vore så postmodernt självmedveten.

klar

Artikellänk är kopierad

Jonas Cramby
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro