ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Kropparna tillhör kvinnorna som bor i dem – ingen annan

Lisa Magnusson · 11 Nov 2014
Uppdaterad 11 Nov 2014

klar

Artikellänk är kopierad

Om vi säger att du heter Renée Zellweger. Vi säger att du är skådis och att du levat så pass länge att åren börjar synas. Innan du fyllde fyrtio var det ändå rätt okej. Du fick en mammaroll, och sedan spelade du en socialsekreterare. Du gjorde rösten till en karaktär i en tecknad film, var med i en indieroadmovie. Men därefter. Fem år av mestadels stiltje. 

Du är inte förvånad, för du vet ju hur det funkar i din bransch. Det skrivs nästan inga stora roller för kvinnor som passerat medelåldern, det bara är så. De anses ointressanta, irrelevanta, får allt färre jobb. Tidningarna börjar rapportera om hur trötta de ser ut numera, folk på nätet kommenterar deras rynkor och kroppsliga förfall. Sedan försvinner de ut i periferin.

Och om du försöker ta kontrollen över ditt öde? Om du lägger dig under kniven för att göra dig själv yngre, och sedan kliver ut på röda mattan som en Fågel Fenix? Du kanske kan få några karriärsår till. Men nu kommer tidningarna istället rapportera om hur onaturlig du ser ut. Folk kommer kommentera din strama hy, kalla dig en dålig förebild.

Ordet förebild används i princip bara om kvinnor, och i negerande form, på samma sätt som om den nyopererade Renée Zellweger: Hon är en dålig förebild. Renée Zellweger har aldrig gjort anspråk på att vara en god förebild, så anklagelsen är obegriplig; en förtäckt variant av den förebråelse som riktades mot henne redan innan kirurgin, det vill säga att hon blivit ful och att det är fel av henne.

Invändningarna före och efter hennes ansiktslyft utgår visserligen från helt olika perspektiv. Men de handlar i grunden om precis samma sak, nämligen om en upplevd rätt sätta sig till doms över hennes kropp. Det är dubbelbestraffning. Ha ”trötta” bröst och du är en misslyckad kvinna i somligas ögon. Säg, som musikmogulen Laila Bagge, att du överväger att fixa dina ”trötta” bröst och du är en misslyckad kvinna i åter andras ögon.

Nyligen publicerades en kontroversiell dolda kameran-video som visar alla trakasserier en vanlig kvinna tvingas utstå en vanlig dag i New York. Många som ser videon verkar känna precis samma irritation som personerna kvinnan möter i videon. Det är ju komplimanger hon får? Hon borde le, vara tacksam! Det är som att de irriterade glömmer att även positiva kommentarer är kommentarer.

Det spelar ingen roll vilka motiv man har till att verbalt tafsa på kvinnor som rör sig i det offentliga rummet. Kropparna tillhör kvinnorna som bor i dem, och ingen annan. Att behandla dem som allmän egendom är en form av våld, och lika äckligt oavsett om det paketeras som kritik av bristande sexighet, förmodat feministiskt kroppsklander eller framfusiga komplimanger till någon som går förbi på gatan. 

– Översittarstaten Ryssland fortsätter framåt i full karriär. Nu har de infört en ny medielag som bland annat tvingar CNN att sluta sända i landet.+ 25 år sedan Berlinmuren föll. Det var ett vackert firande.

klar

Artikellänk är kopierad

Lisa Magnusson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. Publisher och ansvarig utgivare Thomas Eriksson. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro