ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en debattartikel. Personen, företaget, partiet eller organisationen som har skrivit texten driver en åsikt och argumenterar för den. En debattartikel publiceras med namn och bild på den som står för åsikten.

Kulturen får inte bara vara för de redan invigda

Cecilia Suhaid Gustavsson · 15 Apr 2017
Uppdaterad 3 Maj 2017
Harlequinromaner kan vara en ingång till finkulturen, skriver debattören Cecilia Suhaid Gustavsson.

Harlequinromaner kan vara en ingång till finkulturen, skriver debattören Cecilia Suhaid Gustavsson. Foto: Alamy/Privat


Att inte ha läst "rätt" böcker under uppväxten ska inte hindra någon från att ta del av det utbud som finns i kultursfären. Kulturen får inte bara vara för de redan invigda, skriver Cecilia Suhaid Gustavsson.

klar

Artikellänk är kopierad

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Jag var helt ovetande om mitt bristande kulturella kapital till jag började gymnasiet. Under gymnasiet fick jag nya vänner som kom från en annan intellektuell bakgrund än jag själv. När jag kom hem till dem möttes jag av vackra vardagsrum med inbyggda bokhyllor och middagsdiskussioner rörande kommande utställningar på stans konsthall, semestrar i Paris och bokklubbar. Själv var jag uppväxt upp i ett radhusområde i Härnösand med välklippta gräsmattor där oset av grillad flintastek spred sig över granntomterna på somrarna. En av mina första upplevelser av vuxenlitteratur kom från vår näst intill tomma bokhylla som innehöll några band av något lexikon, lite arvegods och ”Hollywoodfruar” av Jackie Collins. Det var första gången jag insåg att man kunde förflytta sig till en annan värld med hjälp av litteratur. ”Hollywoodfruar” beskrev en värld av glamour, plastikoperationer och sex. En värld som jag älskade. En värld som var allt annat än radhusområdet i södra Norrland.

När jag lämnade Ångermanland styrde slumpen mitt liv. Jag ville arbeta i kulturbranschen men med en bakgrund utan akademiska poäng tackade jag ja till alla jobberbjudanden jag fick, betalt eller obetalt. Min tes var att hade jag bara ett bra cv så kommer det att ordna sig till slut. Jag minns hur jag gick på utställningar, skrev ner alla namnen på konstnärerna och gick hem och läste på; var de hörde hemma och vilka de hade inspirerats av. Det var som att lägga ett enormt konstpussel av konsthistoria.Att röra sig i de kulturella rummen var i början ett minfält för mig. Skräcken att de skulle få veta att jag minsann inte hade läst den klassiska romansviten På spaning efter den tid som flytt” av Proust.

quotation startTänk om det kom fram att jag kanske var en bluff för att jag älskade ”Grottbjörnens folk” och ”Jurkyrkogården”. Det var ju inte fin litteratur. Det var inte litteratur som fick plats i de inbyggda bokhyllorna.quotation end

Men så går det några år och plötsligt sitter jag på makten. Jag blir inbjuden till paneler, anses vara sakkunnig i kulturfrågor och driver en scen. Jag vet att det finns en 16–17-årig Cecilia i publiken som har en längtan bort från radhusområdet till en annan värld. Därför vet jag också hur viktigt det är att vi inom kultursfären tar ett ansvar gentemot publiken att bjuda in och vara tillgängliga, att språket är öppet och inbjudande och att det vi gör inte bara är för de redan invigda.

För även Danielle Steel och Harlequinromaner kan vara en ingång till klassiker, till kulturen och till scenkonsten.

Cecilia Suhaid Gustavsson

pil
Om debattören

• Gör: konstnärlig ledare för scenen Atalante och har podcasten Kulturens ABC

• Bor: Göteborg

• Ålder: 40

klar

Artikellänk är kopierad

Cecilia Suhaid Gustavsson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro