ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Kvinnojourer splittrar inte familjer

Nabila Abdul Fattah · 26 Sep 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

 Jaha, är det ni som splittrar familjer?” ”Va? Nej, jag sa att jag jobbar på en kvinnojour ...”

Så brukar diskussionerna se ut en hel del av de gånger jag berättar vad jag jobbar med. Jag jobbar på en kvinnoorganisation för utsatta invandrarkvinnor som heter Terrafem. Jag är en hemförstörare. En som uppmanar kvinnor som har ”familjeproblem” att lämna sina män och barn för att leva livet på socialtjänstens bekostnad. Jag uppmanar tjejer att bli lösaktiga och otrogna mot sina män och trotsiga mot sina fäder.

”Man ska diskutera med mannen också, inte bara tänka på att få bort kvinnan!” använder folk som argument för att få mig att inse att vi egentligen är familjeförstörare. Ett skällsord kan diskuteras, en knuff kan diskuteras, kanske till och med att en enstaka örfil kan diskuteras.

Men när en kvinna ligger sönderslagen på golvet med en bruten käke finns det enligt mig inte så mycket att diskutera om. Där har han tappat all sin värdighet som människa och jag har inget att säga till honom och han har inget att säga till vare sig mig eller henne. Vad ”vanliga människor” inte verkar förstå är att kvinnor som söker sig till kvinnojourer inte är kvinnor som känner att någon varit ”oschyst” mot dem. Kvinnorna bryter inte upp med sin familj, som även i otrygga förhållanden funkar som en trygghet, i onödan. Man lämnar inte folk man älskat, och kanske till och med fortfarande älskar, med en klackspark. De som kvinnojourerna träffar är kvinnor som trots fysiskt, psykiskt och sexuellt våld i ofta väldigt långa perioder är tillräckligt starka för att söka hjälp. De har själva insett att de inte är värda en sådan behandling. Och vi ifrågasätter aldrig. Vi har aldrig påstått att vi är objektiva. Vi jobbar med utsatta kvinnor och struntar i vad mannen hade för anledning att slå henne.

”Men ni borde jobba mer med männen eftersom det är de som är problemet”, får jag höra väldigt ofta, som en pik om att vi har prioriterat fel. ”Men varför gör inte du det då? Jag kan väl inte lösa hela problemet själv”, brukar jag svara. En kvinnojours ansvar är att jobba med kvinnan. Inte med mannen. Och ansvaret för att andra människor som tycker mycket men gör lite inte orkar ta tag i saken kan inte läggas på kvinnojourerna. Kvinnofridskränkning är ett folkhälsoproblem som rör alla. Jag drar mitt strå till stacken, men drar du ditt? Säg inte att någon borde göra någonting, när du själv är någon. 

klar

Artikellänk är kopierad

Nabila Abdul Fattah
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro