ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Läkarna maktlösa när pappa dog

Ann Olrin · 28 Okt 2009
Uppdaterad 14 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Jag satt hos min pappa när han dog. Jag hörde hans oregelbundna rosslande andetag tystna. Det var som overkligt. Som när jag var liten och låtsassköt på honom med en låtsaspistol av banan och han föll ihop orörlig och jag sprang fram och skakade honom tills han vaknade och kittlade mig så jag skrek av skratt.

Men nu var han alltså död på riktigt, även om det skulle dröja innan jag verkligen fattade att han var borta.

Cancer är en idiotisk sjukdom. Några enstaka celler i en fullt fungerande kropp får storhetsvansinne och börjar dela sig okontrollerat. Tumören växer och växer och om inget stoppar den skickar den ut metastaser som slutligen dödar hela kroppen.

Hur svårt kan det vara? Forskarna använder miljoners miljarder till att grotta ner sig på molekylnivå och ändå står läkarna där och bara ser på när cancern bryter ned min starka, snälla pappa. Okej, jag fattar att det är rätt svårt. Kroppen är en otroligt sinnrik skapelse, varenda liten del av människan är ett mirakel i sig. Alla celler är så komplicerat sammanfogade att det inte är riktigt möjligt att begripa alltihopa.

Min pappa drabbades av en elakartad form av cancer som tog hans liv på bara några veckor, men det finns i dag effektiva sätt att bekämpa de flesta cancerformer om man hittar dem i tid.

Bekymret är att man dödar en massa celler runt omkring och att man inte alltid vet vart den spridit sig. Att bekämpa cancer är att balansera på gränsen.

Det gäller att medicinera exakt rätt så att de elaka cellerna dör och tillräckligt många av de friska cellerna överlever.  Kanske kommer vi i framtiden ha målsökande mediciner som vet vilka celler som är onda och själva hittar och oskadliggör dem inuti kroppen.

Mediciner som samarbetar med kroppens immunförsvar och stoppar sjukdomen långt innan den vuxit sig stark.Men trots att forskningen inte kunde hjälpa min pappa så är vi väldigt många som överlevt cancer. Botemedlen förbättras snabbare än vad statistiken hinner rapportera. Cancerfondens vision är att 90 procent ska överleva bröstcancer år 2015.

Min vision är att alla ska överleva all cancer – men det dröjer nog längre än så. Och det behövs pengar. Svensk cancerforskning är i världsklass, men med vår hjälp kan den bli ännu bättre. Förra året drog Rosa bandet in 46 miljoner.

Jag hoppas det blir mer i år.

klar

Artikellänk är kopierad

Ann Olrin
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro