ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Llosas kampanj att bli president ingen egogrej

Johan Norberg · 13 Okt 2010
Uppdaterad 11 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Många medier rapporterade om att årets nobelpristagare i litteratur, Mario Vargas Llosa, försökte bli president i sitt hemland Peru 1990. Men få berättade varför. Det lät mest som en egopryl.

För 20 år sedan höll Peru på att falla samman under politiskt våld, skulder och hyperinflation. Mitt i kaoset beslöt presidenten att ta över alla banker och försäkringsbolag. Den gamle socialisten Vargas Llosa hade genom dyrköpta erfarenheter insett att statlig kontroll över ekonomin inte betyder folklig kontroll, utan att några starka män fick diktatorisk makt och möjligheter till korruption. Därför ställde sig Vargas Llosa i spetsen för en liberal proteströrelse, som ville rädda demokratin och ge byarnas folk äganderätt till sin mark och frihet att handla utan korruption och kontroller.

Men han ville inte vinna till vilket pris som helst. Det sanningskrav som präglat hans författande skulle prägla kampanjen. Han kunde få PR-konsulter att gråta. Ju mer impopulärt ett av hans förslag var, desto oftare talade han om det för att alla skulle förstå vad han menade. Han vägrade ta emot information om vilka som donerat pengar till honom, för att han inte skulle bli frestad att ge något i utbyte. I slutet av kampanjen fick han till och med besök av en vänligt inställd biskop som kritiserade honom för att vara för ärlig om sin ateism och om de nedskärningar han ville genomföra.

Vargas Llosas gräsrotskampanj sopade banan med de gamla partierna, men i slutomgången besegrades han av en annan nykomling, Alberto Fujimori. Han visade sig vara en i raden av anti-demokrater, men tog över Vargas Llosas idéer om privatisering och avreglering.

Sedan 1990 har Peru stabiliserats och fått rekordsnabb tillväxt. Den extrema fattigdomen har minskat med nära två tredjedelar och antalet undernärda har minskat med 1,8 miljoner.

Mario Vargas Llosas slutsatser efter att ha sett politiken inifrån är inte lika ljus. Enligt honom består politik mest av "intriger, komplotter, paranoia, svek, beräkning, cynism och alla slags bedrägerier. För det som verkligen driver yrkespolitikern, till vänster, mitten och höger, är maktbegär".

+ Chilenska gruvarbetare som äntligen får se dagens ljus.

– En höstbudget helt utan visioner och reformer.

klar

Artikellänk är kopierad

Johan Norberg
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro