ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Magasinen har lärt mig lika mycket som skolan

Marcus Dunberg · 24 Mar 2009
Uppdaterad 14 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

En livslång passion inom mig dör sakta ut. Det är passionen för glossiga, främst utländska, magasin. Ni har sett dem i tidningshyllan på 7Eleven eller Pressbyrån: blanka omslag föreställande någon kändis, klatschiga rubriker i vackra typsnitt och perfekt avvägda färger. Kostar strax under en hundring, omöjliga att värja sig emot. Magasin är som smågodis. Man köper för mycket och blir fattigare än planerat och lite illamående av allt det söta.Det började i åttonde klass med NME (New Musical Express), Tidningen Z och Slitz som var en helt annan publikation på den tiden. Sveriges mest respekterade musiktidning faktiskt, kan vara svårt att tro idag. Därifrån gick jag vidare med Månadsjournalen, The Face, Arena och Intrig. Den sistnämnda titeln gavs bara ut under två år, men är det bästa svenska magasin som publicerats.

Därefter, när jag när börja komma upp i 20-årsåldern, tog det ordentlig fart: GQ, Vanity Fair, W, Harperz Bazaar, Tatler, diverse inredningstidningar och brittiska dagspressens söndagsmagasin. Det är inte fel och säga att jag var en slav under informationsflödet. Att jag nu sakta börjar skiljas från magasinen är en stor sak. Som att klippa navelsträngen med föräldrarna. Man packar kunskaperna som har förvärvats genom åren och går vidare. Alla dessa glättiga tidningsartiklar – tusentals av dem – har onekligen lärt mig mycket: format mina preferenser och min idévärld.

Kunskapen skiljer sig från den som jag har snappat upp i klassrum, föreläsningssalar och på arbetsplatser. Men jag vågar nog påstå att den har varit lika mycket värd – kanske till och med till större gagn än den traditionella bildningen. Magasinen har jag lärt mig hur jag blandar en dry martini, vad kvinnor egentligen vill ha, hur jag bäst putsar skorna, vilka filmer och böcker som bör avverkas, hur coq au vin tillagas, hur jag maximerar mina löparrundor, förbättrar tennisserven, vilka hotell på vilka resmål som bör besökas, vilka bil- och klockmodeller som är coola – och vilken som definitivt inte är det.

Magasinen har också gett mig svaren på kniviga etikettsfrågor som om armbandsuret bör avlägsnas eller behållas på under sexet (tunn klocka: på. Sportig klocka: av). De har blivit dags att gå vidare, bort från magasinens predikande. Sörjer jag? Inte alls. Nu för tiden är det ju jag som skriver, står i katedern skulle man kunna säga. Och utsikten härifrån är långt mycket behagligare. + Min helt nya blogg växer så det knakar: http://marcusdunberg.blogspot.com– Om man är en ointressant nolla är det då inte höjden av självupptagenhet att "twittra" och skriva om att man handlar mjölk eller byter kattsanden?

klar

Artikellänk är kopierad

Marcus Dunberg
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro