ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Magnus Betnér: Din kränkthet är inte värd ett skit

magnus betnér · 5 Mar 2019
Uppdaterad 6 Mar 2019
De som borde veta bättre är alla dessa tusentals lättkränkta människor som tycker sig ha rätt att avkräva enskilda svar av offentliga personer i tid och otid, skriver Magnus Betnér.

De som borde veta bättre är alla dessa tusentals lättkränkta människor som tycker sig ha rätt att avkräva enskilda svar av offentliga personer i tid och otid, skriver Magnus Betnér. Foto: Henrik Montgomery/TT


Grejen med kränkningar är att de känns exakt likadant för den som blir kränkt oavsett vad vi andra tycker om det, skriver Magnus Betnér.

klar

Artikellänk är kopierad

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Din kränkthet är inte värd ett skit. Inte min heller. Jag är vän med satirtecknaren Kent Wisti på Facebook och för några veckor sedan skrev han “I dag är det internationella 112-dagen, ring och gratta”. Det tyckte jag var ganska kul. Det tyckte inte alla hans vänner på Facebook. Han var oansvarig och borde veta bättre. Och det kanske han borde. Men jag tycker verkligen att de som borde veta bättre är alla dessa tusentals lättkränkta människor som tycker sig ha rätt att avkräva enskilda svar av offentliga personer i tid och otid.

quotation startDeras kränkthet är värd exakt lika mycket, eller snarare lite, som kränktheten andra känner över barnknullarsånger.quotation end

När jag var 24 år gick min svåger som var lika gammal som mig bort i sviterna av sin tredje hjärnblödning. Begravningen var ungefär som begravningar av unga människor brukar vara. Vacker och hemsk. Som mest ledsen blev jag när Davids favoritlåt Stand by me med Ben E King spelades. Faktum är att jag inte kunde höra den låten på flera år utan att bli väldigt, väldigt ledsen.

Jag förstod redan då att jag inte hade rätt att kräva av ett kafé att de skulle stänga av en av världens skönaste låtar bara för att jag kopplade den till något dåligt. Även om tanken föresvävade mig så valde jag istället att gå därifrån.

Grejen med kränkningar är nämligen att de känns exakt likadant för den som blir kränkt oavsett vad vi andra tycker om det. Jag tycker det är oerhört fånigt att bli kränkt av att Muhammed ritas av som rondellhund, men jag tycker det är precis lika fånigt att bli kränkt av en låt om att knulla barn. Det betyder inte att jag inte kan känna empati med den som faktiskt blir kränkt av det.

Det är samma sak som att jag blev ledsen av en låt i flera år. Inget konstigt med det alls. Det konstiga är när folk inte väljer att gå därifrån, byta kanal, inte köpa tidningen, avfölja satirtecknaren eller vad det nu än må vara utan i stället lägger ansvaret på den som kränker. Så kan vi inte ha det. Kränkningen är nämligen helt omöjlig att komma undan. Det finns till och med folk som blir kränkta för att man skämtar om diabetes. Och deras kränkthet är värd exakt lika mycket, eller snarare lite, som kränktheten andra känner över barnknullarsånger.

Magnus Betnér

Plus: Jag ska äntligen få se ZZ-top i sommar.Minus: Det är i Uppsala.

klar

Artikellänk är kopierad

magnus betnér
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro