ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Malmö kräver mer än stål och betong

Johan Norberg · 6 Feb 2013
Uppdaterad 6 Feb 2013

klar

Artikellänk är kopierad

Betongsosse är han, Malmös starke man, Ilmar Reepalu – i ordets bästa bemärkelse. Någon som förstår att infrastruktur och byggnader är mer än bara betong. Typiskt är hur han vägrade förvisa den nya högskolan till en billig avkrok, och i stället lade den mitt inne i Malmö, för att studenter skulle påverka stadsbilden och skapa efterfrågan på caféer och butiker.

En del överdriver visserligen Reepalus betydelse när han nu annonserar sin avgång. I Sydsvenskan säger partikollegan i Köpenhamn att ”kronan på hans politiska verk är Öresundsbron”. Men den beslutades av en borgerlig regering, innan Reepalu hade makten i Malmö. Och Malmömoderaterna var före med idén om universitet på gamla Kockumsområdet. Några har berömt Reepalu för stadsbiblioteket med den ståtliga glasfasaden vid Slottsparken. Men hade Socialdemokraterna bestämt hade det inte funnits. De ville hellre placera biblioteket inne i en Konsumbutik. 

Men Reepalu har ändå hjälpt till att få den avdankade industristaden på fötter. När han tog över 1994 ville vissa klassa Malmö som stödområde och leva på industristöd. Reepalu monterade i stället ned Kockumskranen och firar med champagne när fabrikshallar rivs. Om nya entreprenörer och excentriker ska sätta sin prägel på staden måste föråldrade strukturer bort. Andra S-politiker stoppar exklusiva bostäder för att de drar till sig människor som inte röstar på dem, men Reepalu förstår att Malmö behöver de välutbildade och välavlönade. Någon ska betala skatten. 

Allt har inte gått vägen, men Reepalu har lyckats med mycket. Det har också ett pris. Starka män som styrt länge blir ofta lite väl säkra på sin sak. De tycker sig ha sett allt och kunna allt och har inte tålamod med kritiker. Något som i Reepalus fall förvärras av att han som kulturjournalisten Per Svensson har beskrivit det ”har ett jämnt och stabilt humör: han är alltid arg”. Då kan man förlora omdömet, och jasägarna förmår inte tygla en. 

Så är fallet med Reepalus utfall mot Malmös judar. När han 2010 kommenterade grova antisemitiska trakasserier sa han att judiska församlingen borde ta avstånd från Israels övergrepp i Gaza. Många tolkade det kollektiva ansvarsutkrävandet som att han legitimerade hatet. I stället för att backa hävdade Reepalu att ”den israeliska lobbyn” låg bakom kritiken. När tidskriften Neo två år senare frågade om hoten svarade Reepalu än en gång med att hitta fel på judar – denna gång påstod han att sverigedemokrater hade infiltrerat församlingen för att bedriva muslimhat. Så har han fläckat ned stadens rykte och sitt eget eftermäle.

Reepalu har lämnat efter sig ett viktigt arv i Malmös stadsbild. Men man kan inte bygga ihop en stad om man samtidigt drar isär den med sina ord. Låt oss hoppas att Reepalus efterträdare förstår att ett samhälle behöver fler broar än dem av stål och betong.

 Kronprinsessan Victorias framträdande på gaygalan. Republikan eller ej, nu måste man medge att kungahuset visar att det vill representera hela Sverige.+ Kungahuset representerar

Hatet mot kvinnor i offentligheten. Sök på Youtube-klippet ”Män som näthatar kvinnor”, så får du se vad kvinnor i offentligheten tvingas utstå. – Män som näthatar kvinnor 

klar

Artikellänk är kopierad

Johan Norberg
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro