ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Man får inte tala om klassamhället

Göran Greider · 28 Maj 2012
Uppdaterad 7 Jun 2012

Klasshatet har de senaste veckorna seglat upp som ett diskussionsämne på kultursidorna och säkert inte bara där. En borgerligt lagd litteraturkritiker förfasade sig över att den radikale poeten Johan Jönsson i en dikt uttryck sitt hat mot några översittare till arbetsgivare i ett av huvudstadens medelklassgetton.

klar

Artikellänk är kopierad

Men Jönsson vet vad han talar om. Han har haft en massa usla jobb i många år och vet hur förnedrad en människa längst ner på skalan kan bli. Och då brakar de där klasskänslorna ibland loss.

Ändå är det sällan klasskänslor och klasshat – den hårdare varianten – uttrycks i offentliga sammanhang. De som hör till arbetarklassen har sällan några kanaler att berätta om det i offentliga sammanhang, så därifrån hörs inte mycket av det ständigt pågående mullret. Och de som kommer från arbetarklassen och därefter klättrar på den sociala stegen och får högre inkomster – de anses inte ha rätt att säga något. Systemet blir därmed vattentätt: De därnere har ingen möjlighet att berätta om klasshatet och de som hamnat i medelklassen men har kvar sitt bankande hjärta från hela uppväxten, får inte tala om det.

Simsalabim! Liberalismen och hela det bestående gör sig okritiserbart! Därav den otroligt snarstuckna och upprörda tonen hos det i dag alltmer konservativa kulturetablissemanget när det där obehagliga klassamhället ibland ändå visar trynet. I synnerhet den kulturella medelklassen blir lätt irriterad, för här verkar det alltså finnas känsloliv och erfarenheter som den saknar tillträde till – och den går inte att köpa för pengar.

Har vi ens ett klassamhälle i dag? Det förnekas ofta. Särskilt starkt förnekas det av dem som ytterligare vill öka inkomstskillnaderna i samhället. Men Sverige är ett klassamhälle, liksom alla i dag existerande samhällen. Möjligen kan man hitta några stammar i fjärde världen, gömda i en regnskog, där människans ursprungliga kommunism och jämlikhet råder mellan samhällsmedlemmarna. Jag tror för övrigt att vår art minns det liv vi en gång levde: Klasskänslor och klasshat omges av ett slags utopiska horisonter. Vi längtar, alltihop, till en värld av relationer där vi är jämlika. Men klasshatet kommer framförallt uppifrån, även om det då oftast rör sig om förakt och social arrogans. Sedan ett bra tag tillbaka har den sociala arrogansen uppifrån tilltagit men man ser den ganska sällan kritiseras: Klassföraktet uppifrån är på väg att bli norm i våra samhällen. Har ni hört hur nedlåtande en Reinfeldt talar om dem ”som inte arbetar”? När då en röst plötsligt hörs som extremt tydligt påtalar ilskan längst ner, springer alla samhällsbevarare till sina poster på kultursidorna. Till försvar för det bestående!

Bra ställningstagande Loreens låt var okay, men mer beundran känner för hennes ställningstagande för mänskliga rättigheter.+

Global uppvärmning Gamla foton av Grönlands glaciärer visar att isen smälter allt snabbare.

klar

Artikellänk är kopierad

Göran Greider
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro