ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Mannen som stod till svars fick smaka på sulan

Nabila Abdul Fattah · 17 Dec 2008
Uppdaterad 15 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Den irakiske journalisten Muntadar al-Zaidi blev världskändis på en dag. Han satt tillsammans med sina andra journalistkollegor och lyssnade på presidenten ifrån väst som fem år tidigare lovat honom och hans folk ett fritt, demokratiskt och fredligt land. Nu sitter vi alla med facit i hand och vet att Iraks ”räddningsplan” sjunkit snabbare än Titanic.

Där blev det kortslutning för Muntadar. Han förvandlades från professionell journalist till arg medborgare och gjorde det som så många andra bara drömt om att få göra. Det handlar inte om att döda, eller segra i ett krig, eller vinna en match. Han visste mycket väl att han skulle bli gripen efteråt. Att skorna han kastade inte skulle vålla någon större fysisk skada då han inte ens var så träffsäker. Men han gick in i matchen ändå. Inte för sin egen stolthet utan för alla irakier som dött under ”frihetskriget”.

”Detta är en avskedskyss, din hund.” var en stor sak att säga. Men vad många tidningar inte nämnde efteråt var vad han sa efteråt, nämligen ”det här är för änkorna, de faderlösa och alla de som dödats i Irak.” samtidigt som han slängde den andra skon.

Oavsett hur mycket bevis som sätts framför mitt ansikte så vägrar jag att tro att George Bush kände någon solidaritet med irakierna och ville ”befria” dem utan att någonsin råka slänga över någon tanke på det svarta guldet som snart skulle bli hans.

Utåt sett verkade han vara den moderna Paulo Freire som skulle medvetandegöra de förtryckta ur sitt förtryck (och använda sig av lite tungt artilleri men vem behöver inte det i moderna frihetsutbildningar?)men egentligen handlade allt bara om att dölja sin Gollum-girighet.

Irak visste det, alla som protesterade emot kriget i Irak visste det. Och Muntadar visste det den dagen han tog av sig skorna och kastade dem på en av världens mäktigaste män.

Muntadar gjorde en liten handling men blev en hjälte. En medborgare som dagligen lever i det Irak som skulle räddas men som förvandlades till ett helvete på jorden. En människa som tog vad han hade för att visa att han hade fått nog även fast han visste att det inte var en match han kunde vinna.

Och mannen som stod till svars för det fick smaka på sulan. Och man säger ju att det är en hårfin skillnad mellan mod och galenskap.  Jag tror inte att denna handling kommer att förändra någonting. Men jag njöt i alla fall av att se skorna kastas mot en av världens största krigsgalningar. + Visst julhelgen stressar mig, men det ska ändå bli skönt att vara ledig ett tag.

– Singing Bee. Varför gör man så mot musik? Varför varför varför?

klar

Artikellänk är kopierad

Nabila Abdul Fattah
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro